Sommarresan 2003
Det här är en reseberättelse som jag tidigare visat i delar på Svenska Spårvägssällskapets webforum "Forum - Spårvägssällskapet.se".
Bilderna är från juli 2003 och texterna är från 2005. En del av bilderna är tagna av Cedric Hanneberg en del av mig.
Timisoara
Som tur var bodde vi 500 meter från stationen så gick bra att knata iväg och få en platsbiljett i form av en brun Edmontonbiljett för c:a 3kr före frukost. I luckan för 1:a klass biljetter hade man till och med uniform och pratade engelska!
Efter någon timmes färd med detta mjöktåg blev vi stående på stationen i Voila.
Spårvagnar såg vi i Brasov, men det blev tyvärr inga bilder. Stationen ligger en bit från den vackra gamla staden där vi bodde, och följande morgon tog vi tåget vidare till..
Tidigt på morgonen lämnade vi vandrarhemmet i Sofia och tog första spårvagnen mot stationen för att hinna med det enda dagtåget till Belgrad. Väl framme på stationen kollar vi upp vilket spår tåget går från och köper matsäck. Tre minuter innan avgång kommer vi upp vid rätt spår, och då blir det spännande. Spåret är exakt jättelångt och fyllt med vagnar, ett lok är kopplat i vardera änden för avgång åt vardera hållet. Plattformsskyltningen är fel åt båda hållen, och om vi går till fel ände kommer vi inte hinna springa till den andra innan tåget gått... Som tur var valde vi rätt håll och kom med, men det var lite svettigt.
Med svenskt pass var det som vanligt inga problem (det är mer än en gång som "tjänsteminen" bytts mot ett leende och "Aha You are from Sweden, welcome to.... " när man lämnat sitt svenska pass till en bister tullare 😇 ) men några i vagnen bredvid fick eskort av tåget.
Tidigt på eftermiddagen anlände vi till Belgrad och fick några timmar innan nattåget till Wien gick.
En timme innan tåget skulle gå var vi tillbaks på stationen för att försöka köpa sovplats. "- Det finns ingen sovvagn" "- Men det kan finnas liggplatser" och så åkte "stängt" skylten upp och tanten i luckan släpade med oss genom stationshuset och ut på en plattform. På plattformen stod två liggvagnar, biljettlucketanten pratade fort och mycket på serbokroatiska med konduktören och sedan blev det "- Kom tillbaks om en halvtimme".
Nu började vi bli lite tveksamma, men det var inte mycket mer att göra än att käka middag på järnvägsrestaurangen. Efter en halvtimme fick vi tillslut köpa tre liggplatser till Wien, och konduktören har ordnat en egen kupé åt oss! På köpet sparade vi en bunt serbiska dinarer, och den som vill veta vad omöjligt betyder kan försöka växla serbiska dinarer utanför Serbien 🙃.
Spårvägen i Bratislava är meterspårig, här två multade Tatra T6 i utkanten av gamla stan.
En bit söder om Blatno var det banarbete och det blev det byte till buss en bit och sedan en gammal boggimotorvagn (typ 831 tror jag) till Plzen. Tyvärr fastande inte den på bild.
Dagen efter var det dags att vända hemåt. EC tåg Prag - (Berlin) - Hamburg, Hamburg - Köpenhamn och vidare hem till Stockholm. Så var 2,5 veckors resa över...
Sibiu
Bukarest
Sofia
Belgrad
Plzen
Timisoara
2003 års sommarresa började med att CH, BF, PS och jag tog tåget ner till CH:s dåvarande lya i Helsingborg och bevistade någon sorts festival... Dagen då våra Interrailkort började gälla promenerade vi ner till HH färjan i ottan. Från Helsingör lokaltåget till Köpenhamn, EC tåget till Hamburg, byte till nästa EC tåg över Berlin till Prag, där nattåget mot Bukarest inväntade.
På förmiddagen dag två har vi stannat till på någon lansortsstation i södra Ungern. Historien om hur höll på att bli kvar på en sådan station, nödbromsade tåg och förslag om mutor är nästan för obehaglig för att berätta. Men vi kom med i alla fall och allt löste sig, även om vi blev blåsta på frukost och lunch i restaurangvagnen...
På eftermiddagen passerade vi gränsen till Rumänien och i Arad strax innanför gränsen klev vi av och gjorde resans första stopp. Kulturkrocken mellan Helsingborg och Arad blev, om inte total, så ganska stor med tiggare och limsniffande gatubarn på stationen.
Arad har ett ganska omfattande spårvägsnät med inter-urban linjer, men vi kände oss inte riktigt till mods efter den långa resan och det plötsliga nedslaget i verkligheten, så efter en bit mat fortsatte vi...
..till Timisoara några mil söderut.
Liksom i många andra rumänska städer har man fått begagnade spårvagnar i bistånd från Tyskland. Vagnarna verkar sättas i trafik som de ser ut, men målas gula när det är dags att måla dem. Här en fd. Bremenvagn.
Till höger en Rumänskbyggd vagn (med direktströmskontroller likt 76:an..) i vändslingan vid stationen. Som synes finns det även trådbussar i Timisoara.
Fd. Lyon trådbuss.
Typisk rumänsk bil (lokalt tillverkad Renault).
Timisoara är en universitetsstad och klart mer välmående än Arad.
Hästdragna kärror är vanliga på landsbygden, men även i städerna kan man se dem... Här är vi vid en av spårvägens ändstationer i en nedlagd förort(!)
Från Timisoara tar vi tåget till den stad vi hittade den här trådbussen.
Sibiu
Att åka tåg i Rumänien är billigt, men vi köpte interrailkort som även gällde här för att slippa krångla med biljettköp. Dock visade det sig krävas platsbiljett för alla någorlunda snabba tåg så det var bara att gå till biljettluckan iallafall... Och platsbiljett kan man köpa i god tid, vilket vi inte var, eller samma dag som man ska åka (bokningen sker manuellt med papper, penna och telefon!).
Efter några timmars tågresa tog vi lunchuppehåll i Sibiu. Förutom trådbussar finns det även spårvagnar men de går inte förbi stationen så dem såg vi aldrig.
Medan vi väntade på maten studerade vi ett begynnande kaos i trådbusstrafiken, ena tungan i en luftledningsväxel vägrade gå om och bussarna spårade av. Efter en stund började bussarna stanna strax efter växeln och förarna gick ut och flyttade stången till rätt tråd.
Efter ytterligare en stund kom den här farande...
Uppenbarligen var det inga problem att arbeta med spänningen på, bussarna körde förbi lite försiktigt och om någon buss kom fel i den braxiga växeln lyfte någon av de båda herrarna enkelt sprötet till rätt tråd med handen..
Många trådbussar var begagnade schweiziska som denna.
Eller denna.
Smalspåret verkade vara nyligen nedlagt?
Vi fortsatte i alla fall med lokaltåget till Brasov. I Rumänien får man vara lite pragmatisk när man sätter ihop tåg, om man behöver en resgodsvagn till tåget men inte har någon, tar man en passvagn samt en krita och skriver "BAGAJ" på vagnen och så har man genast en resgodsvagn! Vi dumma svenskar läste inte det som var klottrat med krita, utan försökte naturligtvis gå på den enda vagnen med lediga platser närmast loket i Sibiu, men då pratade "bagagelastaren" fort och mycket på rumänska med oss...
Och vi blev stående ett tag till 😫.
Men efter en timme kom ett mötande tåg och snart efter bar det iväg igen 🙂.
Vårt lok hade lagt av så man skickade ett nytt med mötande tåg vilket fyra såsiga diggare märkte först när vi gick av i Brasov. Erfarenheterna av CFR är inte odelat positiva efter våran Rumänienresa.
..Bukarest.
Bukarest
Från Brasov tog vi ett IC tåg över bergen och ned till Bukarest, en vacker resa med det enda någorlunda fräscha tåget vi åkte i Rumänien. Härifrån åkte PS hemåt och vi blev tre som fortsatte.
Bukarest är huvudstaden, och här skulle den forne diktatorn Chaushesku bygga en paradstad...
...med ett palats!
Bygget påbörjades 1985 och är påkostat som ett 1600 tals slott.
För att bygga Palatset med tillhörande paradgata rev man gamla stan. Början och slutet på gatan är färdigbyggt, men innan mitten han bli färdig kom bygget av sig så där är det mest en grop.
En sidogata alldeles nära paradgatan med en blandning av äldre bebyggelse.
Bukarest är till stor del en trådbusstad, dessa lite modernare Ikarus trådbussar är mycket vanliga...
...men vi åkte även en del med dessa lite äldre ledtrådbussar.
(Tråd)busshållplats...
Spårvagnarna går mest från förorterna in till hyfsat centrala ändhållplatser, medan innerstadstrafiken sköts med trådbussar.
Typisk bukarestspårvagn. Vi åkte även begagnade schweiziska spårvagnar, men tyvärr ingen bild.
Gatustandarden i förorterna var inte alltid den bästa, så här körde all trafik i spårvagnsspåret...
...utom trådbussarna som var tvungna att följa tråden och köra vid sidan av. Och i krypfart för att inte spåra av...
Det finns åxå tunnelbana.
En tunnelbanestation.
Och en massa bussar, bla. ytterst diggabla gamla franska Saviem bussar, tyvärr ingen bild på dem heller.
Gatuvy i centrala Bukarest.
Sofia
Efter några dagar i Bukarest tog vi nattåget söderut till Bulgarien och Sofia, tåget bestod av en "europeisk" sovvagn samt ett tiotal "ryska" sovvagnar på väg från Ryssland/Vitryssland/Ukraina till bulgariska svartahavskusten efter ett ganska klent diesellok. Det blev lite stressigt att hinna med tåget så vi missade att köpa vatten, ombord gick det inte att få tag på dricksvatten men öl gick att köpa för en femma av konduktören...
Spårvägen i Sofia är till största delen meterspårig. Förutom vanliga Tatra vagnar...
..finns dessa ledvagnar i stort antal. De verkade vara byggda med delar från äldre vagnar och med ett motorljud som en gammal hederlig spårvagn.
Två linjer (två linjegrenar i en förort, annars samma sträckning) är normalspåriga, i centrum korsar smal- och normalspåren varandra.
Normalspårslinjerna trafikeras med Tatravagnar från -80 talet...
...och med gamla begagnade tyska vagnar.
Spårrensning!
Och så finns det trådbussar...
...Ikarus
Tunnelbanan...
...är relativt nyöppnad och har en linje. Utbyggnad lär pågå.
Större delen av resan var det mellan 30 och 40 grader varmt och knappast någonstans luftkonditionerat. Sofia är Europas högst belägna huvudstad och alldeles inpå ligger ännu högre berg med bra(?) skidbackar om vintern och vandringsleder på sommaren. Så vi tog en buss ut till en förort och därifrån en kabinlift upp i bergen, förutom en svindlande utsikt bjöd färden på 20 - 25 gradig svalka, skönt!
Nästa stopp, någon som kan gissa var?
Belgrad
Sofia är en trevlig lite lagom stor stad, men efter ett par dagar ville vi dra norrut. Den kortaste och absolut snabbaste vägen är via Belgrad och Budapest.
Medan solen tog sig upp ovanför bergen skramlade tåget upp mot Serbiska gränsen.
Tågmöte någonstans i bergen söder om Nis. Järnvägen mellan Sofia och Nis är en av de vackraste sträckor jag åkt.
Trådbussändstationen vid Okretnica i Belgrads centrum.
Upp till stan för att hitta en bankomat, ner till stationen för att försöka köpa sovplats på tåget "- Kom tillbaks om två timmar".
Upp till stan för att äta lunch och titta runt, ner till stationen för att försöka köpa sovplats "- Kom tillbaks en timme innan tåget går".
Så vi gick upp till stan igen.
Skabbig Tatravagn. Vagnarna var i varierande skick men alltid välfyllda. Efter att ha sett bussarna i Belgrad inser man att begreppet fullsatt är något relativt...
Fd. Schweizisk spårvagn framför fd. försvarsministeriet. Enstaka hus var utbombade sedan Kosovokriget..
..men annars gav Belgrad ett trevligt intryck. Borde åka dit någon mer gång.
Efter en god natts sömn förbi Budapest vaknade vi strax före österrikiska gränsen och snart var vi i Wien. Frukost på ett kafé här kostar betydligt mer än middag på en schyst restaurang i Belgrad...
På eftermiddagen fortsatte vi med lokaltåget till Bratislava-Petrzalka. Petrzalka stationen ligger i en förort precis innanför slovakiska gränsen, och trafikeras med österrikiska tåg (Slovakien har annars 25 kV 50 Hz eller 3 kV DC elektrifiering).
Slovakiens huvudstad är till största delen en ganska trist industristad med östbetonghus, men gamla stan är riktigt trevlig, och det verkar som hela stan tar sig hit för att äta god mat och dricka god öl på kvällen..
Tatra T2 och T3 vagnar i slingan vid Bratislava hl.st. (centralstation). Ett antal Tatra T2 ledvagnar har moderniserats med tyristorpådrag, ny front och ny inredning som vagnen till höger.
Plzen
Mellan Bratislava och Prag går det EC tåg minst varannan timme (vissa med byte i Breclav om tåget istället går via Wien). En god lunch avnjöts i den ungerska restaurangvagnen medan en vacker dalgång passerade utanför fönstret.
Tjeckt designade lokaltåg vid Praha Masarykovo.
Hus i vägen? Det finns inga problem!
Dagen efter gjorde vi en dagsutflykt till Plzen, men inte raka vägen dit utan med lite olika motorvagnar på småbanor. Banan slingrar sig upp över staden och här vid Praha Zlicin har spårvägen sin västligaste ändhållplats. Fast spårvagnshållplatsen på andra sidan stationshuset heter inte Zlicin utan Sídliště Řepy...
Lite senare når vi järnvägsknuten Hostivice. Hit går även en rakare linje från Prag, men den banan nås bara från "lokalstationen" Praha Masarykovo och inte centralstationen som vi åkte ifrån.
Tågmöte i Kladno...
I Lužná u Rakovníka bytte vi från 943 motorvagnen till vänster, som fortsatte mot Chomutov, till tåget med tvåaxliga rälsbussar till höger. Här ligger CD:s museum, men det för bli någon annan gång.
Nästa byte blir i den lilla järnvägsknuten Blatno u Jesenice där det var möte på de båda korsande linjerna, denna gång till ett snälltåg med (diesel)lok och vagnar.
Framme i öl- och bilstaden Plzen. Bland annat Pilsner Urquell och Gambrinus bryggs här (Pilsneröl betyder ju just att det är av Pilsen typ!)
Tunnelbana! Någon "riktig" bana är det inte utan "källaren" på Pilsner Urquells bryggeri i Plzen. Man ser konturerna av ekfaten som ölen settlades i.
Efter murens fall köptes Pilsner Urquell av en multinationell bryggerijätte som investerade i moderna rostfria tankar, och genast blev ett par tusen(!) man som rullade tunnor i kulvertarna arbetslösa...
Museet är väl värt ett besök och Plzen ligger på lagom tågutflyktsavstånd från Prag..
Några våningar upp kan man se dessa, så lite järnvägsanknytning finns det.
Skoda har också sina fabriker i Plzen. Bland annat bygger Skoda..
..dessa låggolvsspårvagnar Skoda 03T.
Även denna trådbuss är byggd av Skoda.
Många trådar blir det! Trådbusskorsning i Plzens centrum.
En taskig bild med stationshuset i bakgrunden.
Den pampiga men något bedagade stationsbyggnaden vid Plzen hl.n.
En lyckad dagsutflykt avslutades med en restaurangvagnsresa tillbaks till Prag. Det tjeckiska sov- och restaurangvagnsbolagen JLV serverade för övrigt tjeckiskt kvalitetsöl med sin egen logga tryckt på baksidan!