Istanbul och Ankara 2004
Det här är några bilder med text, i minimalt bearbetad version, som jag tidigare visat på Svenska Spårvägssällskapets webforum "Forum - Spårvägssällskapet.se".
Bilderna är från januari 2004 och texten är från samma år.
Nya spårvagnar i Istanbul
Gamla spårvagnar i Istanbul
(Ång)båtar i Istanbul
Ankara
Nya spårvagnar i Istanbul
Snabbspårvägen/hafif-metron förlängdes till en Ataturk-flygplatsen 2002. Nytt och fint men ganska sterilt..
Vi tar en titt på linjekartan, flygplatsen ligger längst ner till vänster. Till vänster om vattnet (Bosporen) är vi i Europa, till höger i Asien.
Den blåa linjen är snabbspårvägen/hafif-metron (mellanting mellan snabbspårväg och tunnelbana) som byggdes av ASEA i slutet av -80 talet. Den gröna linjen är gatuspårvägen, den röda är tunnelbanan/metro och den svarta på Asien sidan är den "nya" spårvägen Kadiaköy – Moda.
När snabbspårvägen var halvfärdig valdes en ny borgmästare i Istanbul som gått till val på att stoppa bygget av snabbspårvägen, men vagnar och bana var redan beställda... Lösningen blev att bygga en gatuspårväg att trafikera med snabbspårvagnarna som i princip är (göteborgska) M21:or för högplattformar..
..som därför måste byggas längs gatorna i den historiska miljön som här vid Sultanahmet alldeles vid blå moskén.
Hållplatserna/stationerna är försedda med spärrar och en vakt som ser till att ingen klättrar in någon annan väg. Pollett köper man i en biljettkiosk någon annanstans..
Förutom ASEAvagnarna finns en hembygd prototypvagn.
Spårvägen håller på att förlängas norrut längs stranden till Kabatas (ungefär där den röda linjen slutar på kartan). Nya vagnar nästan lika som (Stockholms) A32 har köpts in (men med fyra dörrar per sida och luftkonditionering).
Ikarusbussar som den till vänster är vanliga i Istanbul, liksom bilkön till höger..
Om man ska dra en "motorväg" genom en stad nedlusad med historiska byggnadsverk får man ta till oortodoxa lösningar.
Röda bussar är stadens och biljett köps i förväg. Grönblåa bussar är privata men följer samma linjer, betalning sker med kontanter till konduktören (dvs förarens son eller farfar) som sitter längst fram till höger.
Gamla spårvagnar i Istanbul
Om man åker till spårvägens ändhållplats, går över Galatabron och tar bergbanan "tunel" upp till nya stan hittar man denna spårvagn. Vändslinga saknas vid Tunel, släpvagnståg gör rundgång..
Längs en gågata går den meterspåriga "historiska spårvägen" Tunel - Taxim. Vid Taxim kan man fortsätta med den "riktiga tunnelbanan".
linjen är isolerad och har en liten vagnhall nära Taximtorget.
Gågatan påminner om Drottninggatan i Stockholm en lördag före jul, men 10 gånger större och med 100 gånger mer folk.
På asiensidan Bosporen finns den nyöppnade spårvägen Kadiaköy – Moda.
Linjen öppnades i november 2003 men trafikeras med gamla östtyska Gotavagnar.
Invändigt är vagnarna något "uppkitchade".
Linjen är en enkelspårig ringlinje som bara trafikeras medurs. Bitvis går även denna linje på gågator med mycket folk..
(Ång)båtar i Istanbul
Tiomiljonersstaden Istanbul delas av Bosporen som har mycket intensiv fraktfartygstrafik (mellan Medelhavet och Svarta havet) som inte får hindras av låga broar. Broarna över Bosporen är därför höga och ligger långt från centrum så en stor del av resorna mellan Europa och Asien sker med båt.
Här är vi i Europa och blickar mot nya staden, Karaköy ligger precis till höger om bilden och i vänsterkant ligger Galatabron som förbinder gamla och nya staden.
I januari 2004 när jag var där gick fortfarande två ångbåtar i trafik. Här s/s Turan Emeksiz, byggd 1961 i Glasgow, vid Kraköy "båt-station".
s/s Turan Emeksiz och systerbåten s/s Inkilap..
..gick som insatsbåtar i rusningen, mest på linjen Karaköy – Haydarpasa – Kadiaköy. Ångbåtarna är dyra i drift så de gick när dieselbåtarna inte räckte till.
De två andra kvarvarande systrarna (från början var de sex) ligger upplagda för skrotning på varv i Gyllene hornet.
En dålig bild på när s/s Inkilap lastar sina 2000(!) passagerare på väg till Asien.
4 tunga linjer har 15 minuters trafik med stora båtar + ett antal linjer med mindre snabbåtar som korsar Bosporen. Imponerande trafik..
Direkt när man kommer ombord på ångarna kan man titta in över maskintopparna.
Två stora dubbelcompound ångmaskiner.
Ett besök i maskinrummet på s/s Inkilap. Maskinpersonalen pratar bara Turkiska, vilket jag inte gör med det går bra ändå. (Turkarna är i allmänhet mycket vänliga och gästfria, naturligtvis bjöds vi på the mellan maskintopparna efter en runda nere i maskin..)
Här står vi mellan huvudmaskinerna. De är kapslade och trycksmorda så man ser inte så mycket av dem, ett synglas där man kan titta in i vevhuset skymtas vid eldarens huvud.
Luftpump som pumpar ut kondensatet (och eventuell inläckande luft) ur kondensorn i bakgrunden.
Ena lysmaskinen (elverket) delvis sönderplockad, men det går ju bra att köra på den andra..
Vi fortsätter till pannrummet.
S/S Inkilap har två oljefyrade skotska pannor med tre fyrar vardera.
Eldaren(?) som visade oss runt poserar vid pådraget.
Förvirrad svensk eldare vid manöverplatsen..
S/S Inkilap lastar vid Karaköy. Observera rökmolnet som försvinner uppe till höger..
Övre salongen på S/S Turan Emeksiz
För några få miljoner kan man få en the, kaffe, salep, glass, toast, macka eller vad man nu vill ha på färden. Antingen i "baren" eller av servitörer som går runt (dubbla priset).
Under 2004 har de sista ångbåtarna lagts upp för skrotning och modernare systrar som dessa har tagit över.
Även på Gyllene hornet, viken som skiljer nya och gamla stan på Europa sidan, går det båtar men de är mindre för att kunna gå under Galatabron utan öppning (bron öppnas bara nattetid).
Istanbul är vackrast från vattnet.
Vid Eminönu "båtstation" kan man köpa grillad-fisk-macka från flytande kiosk. Gott och billigt men man vill nog inte veta var fisken är fångad.. En nyare Bosporbåt i bakgrunden.
Ankara
Vi tog även en tur till Ankara. Resan dit företogs i tremansbetjänad buss, förare, konduktör och servitör följde med hela vägen och en fjärde man, bagagelastaren åkte med första timmen.. Tyvärr ingen bild.
I Ankara finns två tunnelbanelinjer.
Linjekarta
Från Robert Reynolds hemsida
Den tunga Metron är byggd med Kanadensisk hjälp och "levererad" av Bombardier och har automatisk körning.
Den "lätta tunnelbanan" Ankaray (ANKARtramvAY) är byggd av Siemens och Breda.
I övrigt bussar. Många bussar. Ikarus och Mercedes till största delen, och ganska många gamla runda Mercedes O302 från 70 talet(?). Tyvärr inga bilder..
Ankaras största (enda om man ska vara elak) turistattraktion är Ataturk mausoleet. Öppnat 1953..
Värt ett besök, och man får lära sig den rätta världshistorien..
Bilden är tagen mitt på dagen och luftkvalitén i Ankara syns ganska bra mot husen som inte är SÅ långt borta.. Inte konstigt att man satsar på att bygga ut tunnelbanan.
Tillbaks till Istanbul med nattåget "Faith Ekspresi", Haydarpasa (H. Pasa) är den pampiga asienstationen i Istanbul. Därifrån får man ta båten över till Europa.