Det här är några bilder med text som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Bilderna är från oktober 2017.
En "elektrichka" har ankommit till Minsk på kvällskvisten och släpper av sina sista passagerare i huvudstadens brus. ER9T är den sista versionen den långa serien ER9 lokaltågsmotorvagnar (25 kV 50 Hz) som byggdes i Riga 1961 - 1996.
Stationen heter Minsk-Passazjirskij (eller Minsk-Pass) i tidtabellen, men på stationshuset står det bara "Vaksal Minsk" dvs. Station Minsk... Det finns också ett antal lokaltågstationer som heter Minsk-någonting (Minsk är uppenbarligen ett exempel på stad där stationerna inte har nummer...). Passazjirskij är ett vanligt namn på "centralstationen" i stora städer (tex. Kiev-Pass, Tasjkent-Pass) men det förekommer stationer som heter Någonstad-Central, tex. Orsja-Tsentralnayja.
..står ett tåg. Denna lite ovanligt placerade avgångstavla finns över plattform 1 i Minsk. Tåget är 066Б Minsk – Murmansk, en nätt resa på 230 mil och knappt två dygn.
Biljetterna kontrolleras av provodnitsan (sovvagnskonduktören) innan ombordstigning på Minsk Passazjirskij, är det rätt tåg? Stämmer passnumret?
En svag rök anas från kolkaminens skorsten på vagnstaket, så man kan förmoda att det är varmt i vagnen och finns hett tevatten i samovaren denna småkulna oktoberdag 2017.
Vardag på Minsk Passazjirskij. Vad tänker provodnitsan om den underlige mannen som smyger runt med en kamera? Vad har mannen i trenchcoat i sin portfölj? Är han på väg till KGBs högkvarter, eller traktorfabrikens ekonomikontor? Frågorna är många och svaren få denna gång.
Såhär ser en vitrysk tågbiljett ut, i alla fall om man köper den i biljettluckan på stationen. Men även här går det numera bra att köpa på nätet och skriva ut själv.
Vid ombordstigning visar man biljetten för sovvagnskonduktören vid dörren för "grovkontroll" och att passnumret stämmer, och efter avgång så kontrolleras den noggrannare och samlas in. Strax före ankomst får man tillbaks biljetten vikt och med ett avriv.
Te är viktigt när man åker tåg. Av sovvagnskonduktören kan man köpa te för några kronor, och då kommer det i ett glas med hållare som det här. Sen kan man sedan fylla på från samovaren i vagnsändan om man har egna tepåsar. Frågar man lite snällt kan det också finnas en tekanna med järnvägens emblem att låna… När det närmar sig ankomststation får man betala sin räkning och lämna tillbaks glasen.
En typisk kupévagn (= 2:a klass vagn). En riktig vagn, som den här, är byggd i DDR men numera är lokalbyggda kopior vanliga…
I korridoren mitt i vagnen finns det tidningar i ett ställ, och i änden vi ser mot finns samovaren med varmvatten (ihopbyggd med värmepannan) utanför sovvagnskonduktörens kupé. Bredvid sovvagnskonduktören finns den rena toaletten. I andra änden den smutsiga(!) toaletten och sopkorgen. Och ovanför sopkorgen det öppningsbara fönstret man kan hänga ut genom tills man får skäll av sovvagnskonduktören… På golvet en röd vävd matta, som vid större stationer med mycket av och påstigande täcks med en vit bommullsmatta som går att tvätta. Det är fortfarande ordning på järnvägen i Vitryssland!
Tidtabellen finns anslagen i vagnens korridor. Inget större problem eftersom vagnen alltid går i samma tåg…
Ankomst- uppehålls- och avgångstider för tåget Minsk – Murmansk. Som synes är det lite längre uppehåll då och då där man kan kliva ut och sträcka på benen och kanske köpa något ätbart att ta med ombord.
Att notera är att tåget passerar gränsen mellan Vitryssland och Ryssland utan längre uppehåll för kontroll som det brukar vara vid postsovjetiska gränser, bara ett tvåminuts uppehåll i Ezerische strax söder om gränsen. Ironiskt nog ställer denna öppenhet till det för den som inte är rysk eller vitrysk medborgare eftersom det inte går att få rätt stämpel i passet.
När vi lämnade Minsk denna oktoberdag var det grått och regnigt, men efter någon timme klarnade det upp och höstens alla färger visar sig. Vitryssland är platt, men odlingslandskapet bryts av med skogar och sjöar. Vid små stationer som passeras utan uppehåll lastas timmer och jordbruksprodukter. Byar med gråa trähus med fönsterluckor målade i klara färger. En och annan häst och vagn i "riktig" tjänst passerar förbi utanför tågets fönster.
Orsja är en järnvägsknut i östra Vitryssland med linjer i sex riktningar, varav två är elektrifierade. Vårt tåg från Minsk mot Murmansk lämnar här den elektrifierade huvudlinjen (Berlin –) Brest – Minsk – Moskva och fortsätter längs den oelektrifierade huvudlinjen Kiev – S:t Petersburg. Det TjS4T (ЧC4T) lok som dragit tåget från Minsk kopplas därför ifrån och ersätts med ett TEP70 diesellok.
Tåget gör ett halvtimmes uppehåll för lokbytet så det finns tid att ta en promenad bort till stationshuset och köpa något ätbart.
Tåget har en gångtid på närmare två dygn, men saknar restaurangvagn. Å andra sidan finns det varmvatten i samovaren, lite smått går att köpa av sovvagnskonduktören och tillräckligt långa uppehåll för att köpa något på stationerna lite då och då.
Väntsalen i Orsja. Staden blev ganska tillplattad under andra världskriget, så jag antar att stationshuset är från slutet av 40- eller början av 50-talet. "Stalinarkitektur" i alla fall…
Kursvagnen Brest – Murmansk, som kommit till Orsja ett par timmar tidigare, växlas in främst i tåget Minsk – Murmansk som byter till diesellok här.
TjME3 (ЧМЭ3) är tjeckiskbyggda diesellok för växling och lättare linjetjänst som finns lite överallt i f.d. sovjet. I normalspårsversion finns de i Östeuropa, Irak och Syrien och i bredarespårsversion i Indien, 8200 lok byggdes av ČKD i Prag mellan 1963 och 1994. På grund av litterat kallas de för "Humla", TjME3 blir "Tjmelak" = humla.
(Bokstavsövning: den ryska bokstaven Ч latinifieras till Č, transkriberas på engelska Ch och på svenska Tj. ЧМЭ3 kan alltså bli ČME3, ChME3 eller TjME3…)
Utanför tågfönstret passerar en och annan by eller datja (sommarstuga). Byarna består ofta av trähus som till största delen är omålade.
Och om trähusen är målade så är det inte falurött och vitt, utan klara färger. Ofta blått, men också grönt, gult och vitt.
Ännu ett färgglatt hus invid järnvägen.
Framme vid dagens resmål: Vitsebsk (eller Vitebsk) i nordöstra Vitryssland efter fyra och en halv timmes tågresa från Minsk. (ВІЦЕБСК = VITSEBSK)
Vi kliver av tåget och ser oss omkring. Det är råkallt på plattformen denna oktoberdag, solen till trots.
Hjulknackaren gör sitt värv, och..
..tågmästaren sitt. Här kan man också notera den okopplade tågvärmekabeln på vagnsgaveln.
Postsovjetiska passvagnar har elektrisk tågvärme (3000 V DC), men den kopplas bara på elektrifierade sträckor, och inte alltid då heller. I övrigt används egen värmepanna och axelgenerator i varje vagn (stor generator under vagnsgolvet med kardan från boggin på vagnar med AC). Diesellok saknar i de flesta fall tågvärmegenerator som här.
Vagnarna till tåg 650Б Vitsebsk – Brest växlas ned till plattform på Vitsebsk Passazjirskij. Tåget går omvägen via Kalinkovichi, och tar 17 timmar för de 80 milen…
Växelloket är ett TME1 (ТМЄ1), vilket är ett kraftigt moderniserat TjME3 (ЧМЭ3) lok. Det enda som är kvar är boggier (ombyggda) och ramen, men ny motor (CAT), generator (Siemens), elutrustning (nu AC/DC), hjälpmaskiner, huvar och hytt. De 50 vitryska loken är ihopskruvade på järnvägens egen verkstad i Lida av "byggsatser" från tjeckiska CZ LOKO mellan 2010 och 2014. Liknande lok finns också i Tjeckien, Slovakien, Ukraina, Lettland, Litauen och Finland (Dr18 hos den privata operatören Fenniarail).
TEP70 är ett högt lok! Tåget till Murmansk gör ett lite längre uppehåll i Vitsebsk och den reslige tågmästaren, som just vid loket inte ser så stor ut, söker kontakt med lokpersonalen.
Uppgifter om tåget överlämnas, sedan kan man invänta avgångstiden. På hållningen är det inte svårt att avgöra vem som är chef på tåget och vem som är sovvagnskonduktör.
I Vitryssland har M62 loken öknamnet "Fluga" bland järnvägspersonalen. Jämfört med andra bredspåriga godstågslok är ett sexaxligt lok på 115 ton med en 2000 hk V12 tvåtaktsdiesel litet… Men det är ett ganska långt tåg flugan kommer släpande på genom Vitsebsk Passazjirskij.
Ett 2TE10MK lok på tomgång tar igen sig på Vitsebsk Passazjirskij. Dessa godstågsgiganter är betydligt större på alla ledder än en M62 "fluga" och har tre gånger så mycket effekt (6000 hk.).
K:et i 2TE10MK talar om att det är ett remotoriserat lok som fått en Kolomna D49 diesel, en V16 fyrtaktsdiesel istället för den 10 cylindriga tvåtakts motkolvsmotorn (med två kolvar i samma cylinder och förbränningsrummet mellan dem) i original. De två karaktäristiska "hornen" till skorstenar direkt från turbon upp genom taket har ersatts med ljuddämpare och en rund "knopp" på taket. Inta alls samma ljudsensation… På håll är de annars lätt att känna igen ett remotoriserat lok eftersom rökmolnet saknas…
Söndag morgon i Vitsebsk, Vitrysslands fjärde största stad. Vi tar en kort promenad från den hyrda lägenheten till stadens station denna vackra men kyliga morgon.
En stund senare rullar lokaltåget mot Polotsk in till plattform med manövervagnen först.
Det är ett DDB1 tågsätt, ett lågprisbygge från 1998 genom återanvändning av övertaliga 2M62 godstågsdiesellok. Manövervagnen är från ett Rigabyggt EP2 elmotorvagnssätt, och mellanvagnarna byggdes nya av Demikhovos Maskinfabrik utanför Moskva i stort sett lika som mellanvagnarna till ED2T elmotorvagnar (en "kopia" av de Rigabyggda som tillverkas i Ryssland sedan upplösningen av Sovjetunionen).
Såhär en söndagsmorgon är det gott om plats på tåget, och alla som vill kan få en egen sexgrupp. Det här är 4:e klass, det som finns i lokaltåg, med obokade platser på "träbänkar", vilket i lite modernare tåg som detta är tunt stoppade galonsäten.
Vi passerar öppna fällt och små skogsdungar. Här och där en by med gråa små trähus med detaljer målade i klara färger och omålade gråa trälador. Tåget stannar vid otaliga småhållplatser där några få kliver av. Det är frost i det gula gräset, och en tun vit dimma ligger över fälten. Det dröjer innan solen blivit stark nog att skingra dimstråken.
Framme i Polotsk och vi kliver av. I fronten står målat DDB1 (ДДБ1) vilket är litterat på tågsättet, men lokskylten förkunnar 2M62u vilket är lokets typbeteckning sedan innan ombyggnaden för att dra tågsättet. Här ser man också de högt placerade slutsignalerna ("hornen") och destinationsskyltarna loken fått.
Från andra plattformen ser man hela tågsättet. Ursprungligen (1998) byggdes 10 stycken tiovagns tåg med en lokhalva från ett äldre 2M62 dubbellok i vardera änden. Men eftersom så långa tåg sällan behövdes kompletterade man med manövervagnar 2005 och kopplade om dem till 20 sexvagnståg (1 manövervagn + 5 mellanvagnar + lok). Beroende på behov kan mellanvagnar växlas ur så tåglängden blir mellan en och sex vagnar, här är det fem vagnar i tåget.
Dragkraften i det här tågsättet är ett halvt 2M62u, en förbättrad version byggd efter 1987 med bland annat modernare boggier och större bränsletank (för liten tank var ett problem på M62). Vid ombyggnaden till DDB1 har loken modifierats för att leverera tågvärmeström från huvudgeneratorn och belysningsström från en separat generator på huvudmotorn. De har också fått EP broms och utrustning för central dörrmanövrering och högtalare som i elmotorvagnståg.
2M62 loken hade redan från början övergång med gummibälgar för passage mellan de båda lokhalvorna, men här passar den istället till vagnarna. Koppelhöjden har fått höjas i denna ände, sovjetiska elmotorvagnar har vanliga SA3 koppel men en koppelhöjd som är 100 mm högre än andra lok och vagnar.
En dimmig måndagsmorgon I Vitsebsk. (ВАКЗАЛ = VAKZAL = STATION)
Ta hand om dig i storstan så ses vi nästa helg! eller vad som nu sägs på plattformen vid tåget mot huvudstaden. Avsked handlar det om i alla fall…
Det är måndag morgon och tåget St Petersburg – Grodno via Minsk gör uppehåll några minuters uppehåll i Vitsebsk.
Dimman vill inte riktigt släppa greppet denna oktobermorgon när tåg 57 St Petersburg - Minsk - Hrodna gör uppehåll i den lilla järnvägsknuten Orsja i östra Vitryssland. Järnvägarna Moskva - Brest (- Berlin) och S:t Petersburg - Kiev korsar varandra här, och det går lokala linjer år två håll till så det finns banor i sex riktningar härifrån.
Orsja var plats för extremt hårda stridsvagnsstrider sommaren 1944. Staden ligger både längs den dubbelspåriga huvudlinjen Moskva - Warszawa - Berlin, och den redan på den tiden belagda huvudvägen (vilket var närmast unikt i Sovjet) åt samma håll.
Banan norrifrån är oelektrifierad och detta diesellok drog vårt tåg hit. TEP70 är ett stort lok, men inte..
..jämfört med det TjS4T (ЧC4T) ellok som tog över härifrån. Tågklareraren som lämnar order till lokföraren är inte stor i jämförelse...
ЧC4T är ett sexaxligt tyristorlok med sth 160 km/h för 25 kV/50Hz byggt av Skoda i Tjeckoslovakien 1971 - 1986. Godstågslok byggdes i Sovjetunionen medan snabba persontågslok importerades från Tjeckoslovakien (TjS i litterat syftar på Tjeckoslovakien, 4 löpnummer och T på tyristorstyrning.
Om man går upp på gångbron kan man se att stationshuset ligger ute på bangården, omgivet av spår på båda sidor, och nås från staden via gångbron eller en plankorsning bakom oss. Spårsystemet i Orsja med linjer i sex riktningar verkar vara ganska lurigt och syns bäst på ett flygfoto.
Tkl ger avgång till lokaltåget mot Lepel med ett M62 lok främst. Eller egentligen är det en DDB1 "motorvagn" med en halv 2M62, mellanvagnar och manövervagn.
I normalspåreuropa uppfattas M62 som ett massivt lok men på bredspåret är det litet, och finns mest som 2M62 dubbellok...
M62 är byggt för normalspårslastprofil och man kan ana att loket är smalare än vagnarna.
"Centralstationen" i Minsk heter Minsk-Passazjirskij, eller kortare Minsk - Pass. Nuvarande stationshus är det fjärde på platsen och byggdes 1991 – 2002, bygget drog ut på tiden i samband med Sovjetunionens fall. Från översta våningen utanför järnvägsrestaurangen har man bra överblick över entrén…
Avgångstavlen på entréplanet. Här finns också biljettförsäljning mm. och man når stamplattformen rakt ut. För att nå de andra plattformarna får man antingen gå ned via tunnelbaneplanet eller upp via mellanplanet som delvis ligger över spåren.
Såhär ser förresten den "finare" järnvägsrestaurangen som ligger gömd högst upp i ett hörn ut. Där blev det lunch för en, omräknat i svenska pesetas, billig peng. Annars finns det ett flertal caféer och snabbmatställen en våning ned på stationens mellanplan.
Tåget från Nice till Moskva ankommer Minsk-Passazjirskij med ett ryskt TjS8 (ЧC8) lok i täten.
På sin väg från Frankrike via Italien, Österrike, Tjeckien, Polen och Vitryssland till Ryssland byts lok vid varje landsgräns förutom just mellan Vitryssland och Ryssland, RZDs lok går genomgående till/från polska gränsen vid Brest där spårviddsväxlingen sker (OK, Monaco passeras också men järnvägen där drivs av helt SNCF).
TjS8 (ЧC8) är ett åttaaxligt dubbellok för 25 kV/50Hz med sth 180 km/h byggt av Skoda i Tjeckoslovakien 1983 – 1989. Loken har 7200 kW och är byggda för att dra snabba persontåg med upp till 32 vagnar(!). Resandet i Sovjet ökade i slutet på 70-talet, men pga. stor godstrafik fanns det inte plats på spåren för fler persontåg, så lösningen blev ett projekt för att öka längden på persontågen. Starkare åttaaxliga lok för både likström (TjS7) och växelström (TjS8) togs fram, men efter upplösningen av Sovjetunionen har behovet av riktigt långa persontåg upphört. 82 TjS8 lok byggdes och hamnade i Ukraina och Ryssland, som på senare år även hyrt ut lok till Vitryssland.
Tåget består av ryska vagnar, de flesta är moderna vagnar med RIC profil (för normalspårseuropa) byggda av Siemens och Tver vagnfabrik. 200 vagnar byggdes 2010 – 2015. De har åtta kupéer som kan säljas som enbädds (1 klass), tvåbädds (1 klass) eller fyrbädds (2 klass) och dusch i vagnsänden. Dessa vagnar har bara ingångsdörrar i ena vagnsänden och får därför inte gå först eller sist i tåget i Frankrike.
Så på vardera sidan om de vanliga sovvagnarna går en/två VIP-sovvagn med fyra tvåbäddskupéer med dusch och toalett samt bar. Dessa vagnar är lite äldre och har ingångsdörrar i båda ändarna.
Sist i tåget går en "inrikesvagn" Brest – Moskva som "lokalresenärer" från Vitryssland verkar bokas i. Denna har normal rysk konstruktionsprofil, skillnaden i storlek syns ganska tydligt här…
Det är en relativt modern ryskbyggd vagn, vagnstypen byggs sedan 2008 av Tver vagnfabrik, de flesta i rostfritt stål och med skivbroms mm.
Lång kö för att komma ombord, det ryska systemet med att kontrollera biljetter före ombordstigning har sina nackdelar…
Röda fanan! Om tåget INTE får starta så signaleras stopp med röd signalflagga, som repeteras längs tåget. I det här fallet berodde det på sjukdomsfall ombord. Motsatsen är klart med en ihoprullad gul signalflagga. Men det verkar gå bra att starta utan att det visas klart från alla vagnar.
Ovanför provodnitsan ser man också minnesmärket över "Moskva – Paris 5 år". Förbindelsen återuppstod som kursvagn 2007 och som helt tåg 2011. Tåget Moskva – Nice startades 2010.
Hjulknackaren i farten. Även om det är moderna vagnar måste de förstås inspekteras…
Den ryska restaurangvagnen sticker också upp över de små RIC vagnarna. Det är den enda traditionella vagnen i tåget.
En polsk restaurangvagn går Nice – Warszawa och en rysk restaurangvagn Brest – Moskva. Tullregler tillåter tydligen inte genomgående vagn. Restaurangvagnen går som andra/tredje vagn mellan vanliga- och VIP-sovvagn vilket medför lite extra växling när restaurangvagnarna ska i och ur tåget längs vägen.
Station Traktorfabriken finns i Minsk tunnelbana. Inget särskilt med den, men jag gillar det prosaiska namnet på något sätt..
Ovanför ligger världens största(?) traktorfabrik där Belarus tillverkas.