Några bilder från Indien 2024
Det här är några bilder med text som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Bilderna är från november 2024.
Söndag 2024-11-03
Denna söndagsmorgon började obehagligt tidigt, men vi lyckades få lite frukostmacka innan hotellets frukostmatsal egentligen öppnade och en kaffe. Sen ut på gatan för att vänta in en försenad Über som körde oss till stationen. Delhi har notoriskt svår trafik, men en söndagsmorgon var den lugn så trots förenad upphämtning kom vi fram före tänkt ankomsttid till stationen.
Delhi Hazrat Nizamuddin
Hazrat Nizamuddin railway station ligger i södra Delhi, c:a 7 km söder om New Delhi railway station och är en av de fem stora stationerna i staden. Stationen öppnade 1926, men har rustats upp och byggts ut på senare år för att avlasta de centrala stationerna. En del tåg utgår eller slutar här i stället för i centrum, bland annat vårt.
Till skillnad från flera andra indiska storstäder har huvudstaden väldigt begränsad pendeltågstrafik, så vi fick ta en bil hit och blev avsläppta vid taxistationen. Direkt till vänster kan man ta en trappa upp till ena gångbron över spåren och enkelt nå alla plattformar. Rakt fram mitt på byggnaden ligger huvudentrén.
Från huvudentrén når man inte plattformarna lika enkelt, men här finns biljettförsäljning, information och annan service.
Plattformen vid spår 1 når man dock enkelt, och så får man gå lite till höger eller vänster för att nå gångbroarna. Framför stationshuset finns också en plats utomhus under tak/i skugga där man kan vänta på tåget. Jag fick intrycket att det är många som väntar i timtal på stationerna.
I stationshusets övervåning finns det bland annat väntsalar. Olika väntsalar för olika biljettklasser. Indiska järnvägen har 11 klasser... Närmast ligger Slepper Class waiting room . Slepper Class är i den undre halvan och har inte AC. Längre fram ligger Upper Class waiting room för klasser med AC (i vagnarna och i väntsalen).
En titt in i Slepper Class waiting room med ett mycket ryskt lok målat på väggen...
Vi går ut mot spåren. Ett tomt koltåg passerar genom stationen på ett plattformslöst spår.
Som överallt i Indien är det mycket folk i rörelse, även en söndagsmorgon.
Inget tåg har alla 11 klasser som finns på indiska järnvägen, men de flesta har ett par klasser. Här är det högre klasser med AC och slutna fönster, i det blå till vänster sittvagnar och i det röda tåget till höger olika former av sov-/liggvagnar.
Men längre bak är det en vagn utan AC, och därmed öppna fönster med galler. Det här är en sittvagn för 2nd class reserved seats (2S) eller 2nd class unreserved seats/General seating (GN) samma vagnar kan användas i båda.
Vi tittar in lite snabbt. Bokad som en 2nd class reserved seats är det 4 +1 sittning (i teorin), som General seating är det sardinburk...
En morgontrött tågresenär i ett främmande land.
Nog från Delhi Hazrat Nizamuddin för denna gång.
Med tåg till Taj Mahal
Klockan är strax före åtta på söndagsmorgonen när vi letar rätt på vårt tåg på Hazrat Nizamuddin railway station i södra Delhi.
Tåget dras av ett WAP-5 med sth 160 km/h, snabbare än så kör man inte i Indien idag.
En titt in i förarhytten. WAP-5 är en ABB konstruktion tillverkade av Chittaranjan Locomotive Works i Indien, de tio första loken byggdes dock i Schweiz 1995. Detta är från 2018 och hittills är 249 lok av typen byggda.
Vi går bakåt längs tåget och letar rätt på vår vagn.
Vi ska åka med tåg 12050 Gatiman Express – Jansi, ett snabbt dagtåg och det tåg i Indien som har högst medelhastighet (91 km/h). Det är ett ”prestigetåg” och har bara Executive Chair car (EC) och AC Chair Car (CC) sittvagnar. Dessa motsvarar ungefär första- och andraklassvagnar i europeiska tåg.
Vi hittar vår vagn: C4. Bokstaven talar om vilken klass det är och siffran är ett löpnummer, så ett tåg kan ha flera vagn 4. Det här tåget har till exempel en vagn E4 i Executive Chair och en vagn C4 i AC Chair Car. Bokstaven på vagnen är förstås inte samma som för biljettklassen, det vore för enkelt, men om man har en bokad plats anges också vagn med bokstav-nummer samt plats på biljetten.
Vi åker alltså i AC Chair Car vilket innebär luftkonditionering och 2 + 3 sittning. Den breda lastprofilen på det indiska bredspåret gör att det ändå inte blir särskilt trångt. Executive Chair car har 2 + 2 sittning.
På Gatiman Express ingår det en måltid i biljettpriset. Strax efter avgång kommer man förbi med ett urval av tidningar, sedan delas vatten ut.
Och till sist en bricka med mat. De runda burkarna innehåller kokta ärtor och morötter respektive en omelett och pommes frites.
Tonade, lite skitiga fönster med sol på är inte världens bästa för att ta bilder genom... Men utsikten kan sammanfattas som ganska mycket grönt längs en flod och ganska väldigt mycket skräp överallt.
Efter knappt två timmar är vi framme vid Agra Cantonment railway station, med 20 minuters försening, och liksom de flesta andra går vi av. Agra ligger knappt 20 mil söder om Delhi och tåget är halvvägs på sin resa mot Jhansi.
Agra Cantt är den största stationen i Agra. Tidigare fanns både meterspår och bredspår på stationen, men nu är alla linjerna här breddade till indiskt bredspår (1676 mm). Agra är en stor turiststad och redan på plattformen surrar det av guider, taxi- och auto (Auto rickshaw = Tuk-tuk) förare som erbjuder sina tjänster mer eller mindre påfluget.
Vid Auto-stationen fanns officiella priser anslagna, och vi kom överens med en förare om en enkel färd till Taj Mahal. Men hela vägen var det ett väldigt tjat om att hyra honom för resten av dagen...
Vi blev avsläppta så nära huvudentrén man kommer med Auto och går mot biljettförsäljningen. Imponerande redan här!
Inträdet är mer än 20 gånger dyrare för en utlänning än för indier... Men kanske OK för att de flesta ska kunna se sitt kulturarv (men långt ifrån alla indier har råd att betala något inträde över huvud taget...).
Porten till Taj Mahal.
Mest inhemska turister känns det som.
Det är en ikonisk byggnad, så alla vill förstås stanna i porten och ta en bild!
Taj Mahal är ett begravningsmausoleum som Mogulen Shah Jahan lät bygga för sin favorithustru Mumtaz Mahal kring 1638 i en blandning av indisk och islamsk arkitektur. Världsarv sedan 1983 och utsett till ett av världens sju moderna underverk. Kul att se!
Helst vill man vara här tidigt eller sent på dagen, så här dags är det väldigt skarpt ljus.
Vattenspeglarna i dammarna framför mausoleet gör Taj Mahal än mer imponerande, men de var tyvärr tömda för ”målning”. Barfota och med, numera, blåa händer stänks färgen ut...
Vi går fram till mausoleet och tar ett varv runt det.
Taj Mahal ligger vid floden Yamunas strand.
Även i november är det varmt mitt på dagen, men här fläktar det skönt.
Det finns fler vackra sidobyggnader.
Men ändå inte lika imponerande som huvudbyggnaden.
Vi gick inte in i mausoleet, vilket kanske var lite synd. Hade kostat några rupier extra men jag hade gärna gjort det.
Uppställda för fotografering på den klassiska fotoplatsen...
Vi vänder tillbaks mot Taj Mahals port och går mot entrén.
Vi hämtar upp de inlämnade väskorna och knatar iväg. Undviker 1001 souvenirförsäljare och nästan lika många mathak i de närmsta kvarteren.
Vi tackar också nej till ett antal tuck-tuck förare. Här elektriska sådana.
Getter äter allt! Plastpåsar verkar vara tillräckligt bra föda...
Istället tar vi en promenad på några hundra meter.
Till Tunnelbanan! En indisk gata innehåller ganska mycket kaos och trafik, men ganska lite trottoarer. Men vi kom dit.