Bilder från USA
Det här är några bilder med texter som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen". Bilderna är från flera resor vid olika tillfällen.
Ett pendeltåg..
..som jag skulle kliva på en januaridag för tio år sedan bromsar in vid Lindenwold, NJ.
Här ansluter PACTO, en lustig tunnelbana, som går en direktare väg till Philadelphia centrum än järnvägen och tidvis har pendeltågen mot Atlantic City vänt här. PACTO stationen ligger en halv våning upp till höger om stödmuren som syns på bilden och vagnhallen till vänster utanför bild. Den del av plattformen som syns på bilden verkar finnas kvar, men det finns en högplattform som används idag bakom ryggen på fotografen (mig) om man tittar på ett flygfoto.
Lindenwold ligger i New Jersy medan Philadelphia ligger i Pennsylvania, vilket gör finansieringen (som mest kommer från delstaterna) av trafiken lurig. PACTO ägs och korssubventioneras av hamnen, pendeltåget till Atlantic City körs av NJ transit (New Jersy) men fortsätter till Philadelphia, PA medan SEPTA (Pennsylvania) som kör alla andra pendeltåg (samt tunnelbana, snabbspårvagn, spårvagn, trådbuss och buss) i Philadelphia bara kör elektriska pendeltåg (men två linjer vänder i Trenton, NJ). Januari 2007.
Ett annat pendeltåg..
..som jag klev på i San Carlos, CA en dag för drygt tio år sedan. Det är ett Caltrain tåg och måste vara på väg mot San Francisco eftersom manövervagnen går först (loken går alltid i söder). De flesta tågen vänder i San Jose (endast enstaka tåg i rusningsriktningen går från/till Gilroy), och jag är ganska säker på att detta tåg utgått därifrån.
Caltrain - Gallery car
Så här ser det ut vid San Francisco 4:th street station med ett F40PH lok som skjutit tåget norrut. Dessa är byggda av EMD för California Department of Transportation (Caltrans) inför övertagandet av trafiken som Caltrain 1985 (innan dess körde Southern Pacific med viss subvention från delstaten). Just 919 är dock från 1987. Samtidigt köptes nya vagnar från Nippon Sharyo, 93 stycken är byggda i flera serier fram till 2000. Senare har andra fordon köpts.
Nippon Sharyo vagnarna är "gallery cars", en lustig amerikansk uppfinning. Dörrarna är placerade mitt på vagnen med trappsteg upp till en vestibul på "normal" golvhöjd. På vardera sidan om den en kupé med 2 + 2 sittning utan ståhöjd vid sidan av mittgången under balkonger ("gallery"). Här tittar vi in i den ena kupén från vestibulen.
Balkongerna (gallerierna) nås med smala trappor (fyra stycken, en till vardera balkongen) från vestibulen och har inte heller ståhöjd, men 1 + 1 sittning vid fönstren. Lite halvt ihop böjd får man vingla fram längs gången på balkongen när vagnen studsar runt på det dåliga amerikanska spårläget och försöka låta bli att hamna i knät på någon. När konduktören sedan kommer sträcker man enkelt ned biljetten över kanten på balkongens golv, som är i huvudhöjd när man står i mittgången. Konduktören kan enkelt kontrollera biljetterna på båda våningarna samtidigt!
Caltrains hemsida
Wikipedia om Caltrain
En annan Gallery car
Hittade en annan bild från en äldre Gallery car i Chicago, tror detta är en Budd byggd vagn.
Samma tåg men nyare vagnar liknande Caltrains byggda av Nippon Sharyo.
Snöigt land
California Zephyr mot Emeryville. Strax väster om Granby, CO. Januari 2007.
Granby, CO och Ski Train
Här en till bild med visst motljus-flare från samma tillfälle (januari 2007), men från stationen innan: Fraser-Winter Park, CO. Till höger Ski Train som gick från Denver till Winter Park fram till 2009. Tåget släppte av resenärerna direkt vid skidliftarna en bit söderut (precis vid Moffat Tunels portal) och gick upp till Fraser där det stod över dagen. Från i år kör AMTRAK motsvarande tåg på helgerna under vintern.
En röd spårvagn..
..vid Santa Fe Depot i San Diego 2008. En "trolley" tänker jag mig är en lite gullig spårvagn i storlek av en buss, typ en PCC vagn, men San Diego Tolley kör med 75 meter långa trevagnståg... Dock inte högplattformar i stan, som en del andra spårvägar i USA, utan låga plattformar och den senaste serien vagnar är med låginsteg.
San Diego Tolley är den första av "andra generationens" spårvägar/Light Rail linjer i USA öppnad 1981. Vagnen är en U2 vagn (Siemens/Düwag) som levererades till San Diego 1980-1990, vagn 1011 borde vara från första serien levererad invigningen. Dessa är nu tagna ur trafik och ett antal av dem har sålts till Mendoza i Argentina och några till museispårvägar. U2 vagnarna konstruerades ursprungligen för Frankfurts U-Bahn (Stadtbahn), och såldes även till de första nya Light Rail linjerna i Nordamerika: Calgary, Edmonton och San Diego. Siemens har levererat liknande höggolvsvagnar till ett flertal spårvägar/Light Rail system i USA, och senare även låginstegsvagnar.
Wikipedia om Mendoza Light Rail
Wikipedia om Frankfurts U-Bahn
Swedish meatballs..
..som de ASEA konstruerade AEM7 loken kallades, på New York Penn station i januari 2011. AEM-7 934 har just ankommit med tåg 195 Boston, MA - Richmond, VA.
Tror att "Swedish Meatballs" var järnvägspersonalens smeknamn i början, och "Toaster" diggarnas smeknamn på dem senare. Trots att de ansetts lyckade blev de inte så överdrivet långlivade. 54 lok byggda för AMTRAK 1980-88 och 29 av dem fick ny elutrustning med trefas asynkronmotorer mm. från Alstom kring 2000 och sista taget ur trafik 2016. Men lok lever kanske kortare i USA där diesellok är måttstocken, och 200 km/h på amerikanskt spårläge sliter säkert lite mer på grejerna än 135/160 km/h här...
In the Dining car
Fortsätter amerikabilderna med ett besök i restaurangvagnen (Dining car eller Diner på amerikansk engelska) på tåg 91 "Silver Star" i januari 2011.
Det är en s.k. "Heritage Diner" från -50 talet som då fortfarande gick i de långväga tågen till/från New York där lastprofilen inte tillåter tvåvåningståg. Alla "Heritage" vagnar har slopats nu när de nybyggda Viewliner II restaurangvagnarna tillslut satts i trafik. För att äta måste man boka bord, hovmästaren går runt och tar upp bordsbeställningar, först i sovvagnarna, sen i sittvagnarna och sist i sällskaps/cafévagnen. Om det är lugnt som här kan det finnas plaster över att få på en gång om man kommit på tåget senare.
Sittningen i AMTRAKs restaurangvagnar är inte fri utan man blir anvisad ett bord, normalt med minst en person till. Det är delvis ett sätt att fylla upp vagnen effektivt, men också trevligt att få någon att prata med på en lång resa om man åker själv. Amerikaner är ofta sociala att prata med över en lunch eller så... Jag gillar "retroaffischen" på menyn, AMTRAK har många sådana i olika reklam och affischer på stationer mm. men tyvärr inga som souvenirer.
Alltid trevligt med utsikt från middagsbordet!
Någon form av kycklinggryta, tror jag... Maten var lagad ombord och helt OK men inget särskilt. Min erfarenhet är att det är bättre mat i tågen med Superliner vagnar, tänker att det finns plats för bättre kök i hela undervåningen på tvåvåningsvagnarna.
Ungefär såhär ser en Heritage Diner ut utifrån förresten. Det är en annan vagn vid ett annat tillfälle, och Heritage Diners var ett antal lite olika vagnar byggda för olika järnvägar men som gjorts någorlunda utbytbara i trafiken.
Prisnivån är klart högre än "iland" men så brukar det ju vara på tåg. Restaurangvagnen brukar vara full vissa tider så det behövs flera sittningar. Majoriteten av de som äter i restaurangvagnen åker sovvagn, och då ingår måltiderna i sovvagnsbiljetten, så för dem är priserna bara "hittepå". En del sittvagnsresenärer (tex. jag som den gången bara åkte New York - Washington) äter förstås också i restaurangvagnen och då är prisnivån något högre än kvaliteten.
En snöig Messerschmitt..
..på Boston South Station i januari 2011. Messerschmitt-Bölkow-Blohm (nu del av Airbus) tillverkade mest flygplan och helikoptrar, men av någon anledning också ett 60-tal järnvägsvagnar till MBTA i slutat på -80 talet.
Tågen tillhör MBTA Commuter Rail, Massachusetts Bay Transportation Authority ("the T" med ett T i en ring som logga, som lär ska vara inspirerad av Stockholms tunnelbane T men betyder här "Transit" - kollektivtrafik på amerikanska), sköter kollektivtrafiken i stor Boston med "alla" trafikslag. Bland annat körs en omfattande pendeltågstrafik med diesellok och manövervagnar.
Tåget jag ankommit med (men bara från Boston Back Bay en station bort) var inte fullt så snöigt, men resenärerna verkar inte vara så glada att gå till jobbet för det... Till höger ett dubbeldäckartåg, vilket alla nyare tåg i Boston är. Övergången är på normal höjd och de blandas i tåg med enkeldeckade vagnar.
MBTA hemsida
Wikipedia om MBTA Commuter Rail
En gul spårvagn..
.på Ashmont-Mattapan High Speed Line i Boston, en klassisk PCC vagn (fast med vänsterdörr för mittplattform!). Men här listas linjen bland "Subway" (en anslutningslinje/förlängning av tunnelbanans röda linje) och kallas sedan "Mattapan Trolley" i MBTAs information.
MBTAs hemsida
En annan plankorsning
Dom är ju inte riktigt kloka dom där amerikanerna. Tunnelbana ska ju gå i tunnel... ;-)
Chicagos tunnelbana är mestadels en högbana ("L" = elevated railway), men inte bara. I ytterkanterna finns några sträckor på marken och i änden på Brown Line/Ravenswood branch mellan Western och Kimball, finns ett antal plankorsningar med stadsgator. Det känns kanske lite vådligt, men L-tågen var här för över hundra år sedan och långt före bebyggelsen så...
De mera lantliga Yellow Line/Skokie Swift och sista biten av Purple Line/Evanston inom Wilmette går också på marken med plankorsningar och är ombyggda från kontaktledning till strömskena. Men där är det inte riktigt "i stan".
Vid den här korsningen ligger station Rockwell med ingång direkt från gatan. Extra bommar för gångbanan. När banan byggdes var det bondland med sparsam bebyggelse här. Ytterligare några stationer av denna typ finns här i ytteränden på Ravenswoodlinjen.
En närmare studie av korsningen visar "färisten" som ska hindra folk att gå i spåret. Strömskenan slutar som synes lite före korsningen (flera yttersträckor på Chicagos L har tidigare haft kontaktledning, men här har det varit strömskena från början som jag förstått det) och börjar igen på andra sidan vägen.
Samma plats sett från tåget. Sikten vid korsningen med halvbommar är.. ..ehh.. ..måttlig.
ACS-64
Ett av AMTRAKs Northeast Regional tåg gör uppehåll vid Boston Back Bay station, näst sista uppehållet på resan mellan Washington, DC och Boston, MA via Yew York, NY. I Boston går tågen till South Station närmare centrum.
AMTRAK har köpt 70 ACS-64 från Siemens (en amerikansk version av EuroSprtinter, ACS = Amtrak Cities Sprinter) för att ersätta de ASEA konstruerade AEM-7 loken från -80 talet och de Alstom konstruerade HHP-8 loken från -90 talet.
SEPTA (som kör pendeltågen kring Philadelphia) har köpt 15 för att ersätta AEM-7 och ALP-44. ACS-64 är numera AMTRAK och SEPTAs enda ellok, MARK (Maryland) har dock kvar några HHP-8 och NJ-Transit (New Jersy) kör med ALP-46 (en amerikansk version av tyska BR 101) och APL-45DP (duo el-diesel).
En gul spårvagn..
..i Boston, MA. En klassisk PCC vagn stannar vid Milton på Mattapan High Speed Line.
Spårvagnslinjen Ashmont - Mattapan anses vara en förlängning av tunnelbanans röda linje som slutar i Ashmont, ett tunneltåg som är på väg in i depån för att vända syns nere till höger. Spårvägen vänder i en vändslinga på bro över tunnelbanestationen.
Mattapan High Speed Line påminner en del om tolvan i Stockholm. Men kanske inte i ett område att gå runt i själv på kvällen. Öppnad 1929, ett år efter tunnelbanan nådde Ashmont, och trafikeras bara med dessa PCC vagnar som tidigare gått på gröna linjen med tunnel i centrum.
Inredningen är moderniserad med hårda plastsäten nån gång, men ganska bekväma att åka med ändå. Som synes har de ovanligt nog också en dörr på vänster sida. Denna användes på tunnelstationerna på gröna linjen, men det..
..finns en hållplats på Ashmont - Mattapan med mittplattform där vänsterdörren behövs. Man kör ganska fort på linjen, ungefär så fort en PCC vagn går, utan signalsystem och nu har man vagnbrist efter en upphinnandeolycka...
Trump..
..International Hotel and Tower, Chicagos näst högsta (357 meter) byggnad, tornar upp sig bakom ell-tåget som stannar vid Adams/Wabash station på the Loop.
Washington..
..Steet med Washington/Wells "L" station till vänster. (George Washington var USAs första president)
The L må vara en del av Chicagos själ och en elevated rolig på många sätt, men gatumiljön under blir inte så skojig.
Och än mindre under en station. The Loop, den enleverade ringlinjen, i Chicagos centrum har gett namn åt stadsdelen och definierar centrum.
En sida med mycket om Chicagos L
Manövervagn..
..eller vad man ska kalla det. En NPCU, Non-Powered Control Unit i slutet på ett Cascades tåg på Portland Union Station en regnig januaridag 2017.
Dessa är ombyggda från F40PH lok som blivit av med drivutrustningen och förutom just de i Pacific Northwest, som används för Cascades tågen, fått ett resgodsutrymme istället. I Cascades tågen används spanskbyggda Talgovagnar (de sista är dock byggda i USA) som har både resgodsutrymme och en tågvärmevagn i det kortkopplade tågsättet. Det är en viss skillnad i höjd mellan de amerikanskt höga loket/manövervagnen och de lågbyggda Talgovaggnarna...
Apropå snön som tydligen är ovanlig i Portland, OR. Det var en del, men egentligen inte så mycket, snö på gatorna som verkade vara något exceptionellt. Hälften av streetcar trafiken var inställd, light rail linjerna körde utglesad trafik och bussarna (med rejäla snökedjor inne i stan) gick enligt nödtidtabell och bara på vissa linjer. De oplogade trottoarerna var hysteriskt hala med is under smältvattnet mellan snödrivor. Men om det normalt aldrig snöar kan jag förstå att det blir kaos av en decimeter snö...
2,5 axlig manövervagn
Ett "Cascades" tåg vid Portland, OR Union Station i januari 2017. Dagen efter jag tog bilden ovan var det lika tråkigt väder men ett nyare Talgotågsätt i ett tåg som stod inne.
Oregon Department of Transportation (ODOT) köpte två Talgo 8 tågätt 2013 för Cascades trafiken, dessa är till skillnad från de tidigare tågsätten byggda i USA och har en förarhytt i tågvärmevagnen (även europeiska Talgotåg har oftast en dieseldriven aggregatvagn) så man slipper släpa runt på ett "låtsaslok" i ena änden. Manövervagnen har en tvåaxlig boggi i ytteränden men delar en enaxlig jakobsboggi (eller vad man ska kalla det) med vagnen intill. Finns det några andra fordon som har två och en halv axel?
Cascades tågen körs av AMTRAK men finansieras av delstaterna Washington och Oregon som också äger några av tågsätten (WSDOT och ODOT loggor syns mellan dörrarna på manövervagnen). Det är en förhållandevis ambitiös, för att vara USA, regionaltågstrafik och det pågår ett antal upprustnings- och nybyggnadsprojekt för att höja hastigheterna och korta restiderna.
Amtrak Cascades
Wikipedia om Talgo 8
En regnig kväll..
..gör detta tåg uppehåll för resandeutbyte. Resgodslossning/-lastning pågår vid den vita trucken medan avstigande resenärer lämnar tåget. Snart påbörjas "boarding" av de resenärer som än så länge får vänta i stationshuset.
Eugene, Oregon och tåg 11 är på väg mot Los Angeles. Januari 2017.
Växla inte..
Växla inte över slangen tack!
Fort Worth, Texas
Om man går ut till plattformsänden och vänder sig om ser det ut såhär. Det är AMTRAKs tåg 21 "Texas Eagle" Chicago - San Antonio (- Los Angeles som kursvagnar i "Sunset Limited") som gör ett 45 minuters "service stop" i Fort Worth och tar bunker med bil.
Jag har alltid tyckt det känns lite amatörmässigt att låta tåget stå och vänta medan man tankar från en bunkerbil som körs fram på plattformen. Men det är förstås så det måsta gå till, om man kör några enstaka tåg över stora avstånd kan man inte ha extra lok att byta med. De blåa plåtarna som fästs i rälen är väll någon form av hindertavlor?
Här har också nordgående "Texas Eagle" kommit in och de passagerare som passat på att sträcka på benen under uppehållet börjat hitta tillbaks till tåget.
Det andra tåget på bilden högre upp är tågsättet till "Heartland Flyer", AMTRAKs tåg 821/822 Fort Worth - Oklahoma City som ansluter till "Texas Eagle". Det man ser i hitänden är inte längre ett lok utan en manövervagn med resgodsutrymme, fyndigt kallade "cabbages" (cab-baggage cars). Det är f.d. F40PH lok som blivit av med drivutrustningen och istället fått ett resgodsutrymme i det forna maskinrummet som används i dessa tåg.
Wikpedia om Texas Eagle
Wikpedia om Heartland Flyer
Wikpedia om F40PH lok
Ett kort pendeltåg
Ett kort TRE - Trinity Railway Express - tåg rullar in på slutstationen Dallas Union Station, TX med manövervagnen främst.
Till vänster samma AMTRAK "Texas Eagle" som i Fort Worth. De tar dock olika väg mellan de båda stationerna, AMTRAK går via Union Pacifics linje medan TRE har sin egen linje lite längre norrut och med ett antal stationer på vägen. TRE kör pendeltåg mellan Dallas och Fort Worth i Texas, timmestrafik förtätat till halvtimmestrafik under högtrafik med en dryg timmes restid (måttligt effektivt trafikupplägg, tretimmarsvarv med något över två timmars körning och knappt en timmes vändtid).
Trinity Railway Express
Järnvägskarta över Texas
Plankorsning..
..mellan två "elevated" linjer i NYC Subway, Myrtle Avenue/Broadway i Brooklyn. J och Z tåg mot Broadway Junction - Jamaica fortsätter rakt över trespårslinjen medan M tåg mot Metropolitan Avenue svänger vänster.