Mot Marocko!

Det här är en reseberättelse från en resa jag och två kompisar gjorde i mars 2023.

Hem Bilder Resor

---

---

Del 15, med Rabattåget

Det är lördag morgon, och efter att ha vaknat och käkat frukost tar vi en promenad från hotellet..

..genom den helgmorgontrötta staden..

..till Casablancas andra stora station Casa Port. Denna station ligger mera centralt än Casa Voyageurs, men är en säckstation vid en "bibana" och trafikeras främst av lokal/regionaltåg som vänder här. Som man kan ana av namnet ligger den vid hamnen och i bakgrunden tornar hamnkranarna upp sig.

Stationen Casa Port är ett köpcentrum i två våningar! Som synes ganska nybyggt.

Vi hittar biljettkontoret i ett hörn och köper biljetter till Rabat. Biljettautomaten hade säkert varit enklast, men vi har ju redan lärt oss att den inte tycker om utländska kort eller kontanter... Informationsskylten med avgångar växlar mellan franska och arabiska. Alla tåg som visas är Trains Navettes Rapide regionaltåg.

Karta över TNR tågen från www.ONCF.ma. Till El Jadida (blå) samt Settat (rosa) går det ett tåg varannan timme, till Aeroport Mohamed V (grön) en gång i timmen och på linjen mot Kénitra (orange) två tåg i timmen som ibland kör förbi några småstationer och ibland bara går till Rabat Agdal.

På sträckan Settat - Casa Voyageurs - Kénitra går det också Al Atlas intercitytåg en gång i timmen samt Casa Voyageurs - Kénitra ytterligare ett Al Boraq snabbtåg en gång i timmen. Dessa gör lite färre uppehåll och har högre taxor.

För att komma ut på plattformarna måste man passera genom en biljettspärr och skanna sin biljett. Pappersbiljetten man köper på biljettkontoret (och i automat?) har en QR kod som skannas optiskt, men det finns också månads- och årskort i form av kontaktlösa RFID kort.

Vi går ut till tåget. Vid sista dörren står konduktören, biljetten kommer kontrolleras ombord också.

TNR trafiken startades 1984 med Casablanca port - Rabat Ville när dubbelspåret på sträckan var klart, och har sedan utökats norrut till Kénitra samt ytterligare linjer söder- och österut från Casablanca. Och antalet tåg har utökats.

Det är ett långt tåg, 11.10 tåget mot Kénitra består av två Z2M fyrvagnsenheter och är ganska välbesatt. Men längst fram är det gott om plats.

ONCF Z2M är ett dubbeldäckat fyrvagnars motorvagnståg för 3 kV/DC med sth 160 km/h byggt av Ansaldo Breda. 24 enheter levererades till ONCF 2007 och motsvarar ungefär Trenitalia Ale 426 och FNM EB 760, men med högre sth och bekvämare inredning. Ursprungligen gick de också i snabba fjärrtåg, men numera mest i TNR tåg. De är designade av Pininfarina, men smaken är som baken...

Tåget lämnar Casablanca port och på vägen upp mot den genomgående linjen passerar vi ONCFs huvudverkstad för elfordon.

Förutom ZM (på bilden) och Z2M (som vi åker) motorvagnar stod det även några äldre typiskt franska E 1300 lok, motsvarande SNCF serie 7200, uppställda vid verkstaden. Förutom en del moderna E 1400 lok, som var de enda ellok jag såg någon annan stans i Marocko. Fönstren på vårt tåg var nog förresten ganska skitiga...

En dryg timme tar det till Rabat. Vi går av vid stationen Rabat Ville i centrum och tar trappen upp över spåren. Ombyggnadsarbete pågår och stationen är lite rörig.

Stationshuset ligger ovanpå spåren som ligger nedsänkta och delvis i tunnel under Rabat. Vi går ut på stan.

Det ursprungliga stationshuset vid Rabat Ville är från 1923, bakom håller man på att bygga ett nytt betydligt större över spåren. I Rabat är petit taxi, dvs taxi som bara får köra innanför stadsgränsen, mörkblå så det är en dominerande färg i stadstrafiken. Två typiska bilar.

Vid sidan av den gamla stationsbyggnaden går spårvägens ena linje och har hållplats vid det som ska bli den nya stationsbyggnaden. Vi tar dock inte spårvagnen utan går i 90 graders vinkel från den..

..ned längs den palmkantade Avenue Mohammed V genom Rabats Ville Nouvelle. Sedan 1912 är Rabat Marockos huvudstad, fransmännen bytte huvudstad från Fes till Rabat när det franska protektoratet skapades och Rabat blev fransmännens administrativa center. Vid självständigheten beslöt kung Mohammed V att behålla Rabat som huvudstad och kunglig residensstad.

Vi passerar förbi parlamentet. Marocko är en monarki där kungen har mycket makt, men sedan 1999 då Muhammed VI blev kung har demokratin förstärkts betydligt och Marocko är ett av de mer demokratiska länderna i Nordafrika. Allt är relativt...

Snett till vänster ligger La Grande Poste, Rabats huvudpostkontor från 1918. Till höger Bank Al-Maghrib, Marockos centralbank, i en byggnad från 1925.

Innan 1912 när Rabat blev huvudstad fanns endast Medinan, gamla stan, Ville Nouvelle, nya staden, byggdes under kolonialtiden för européerna.

Vi korsar Avenue Hassan II och befinner oss precis utanför Medinans murar. Här passerar spårvägens linje 2, den andra linjen än den vi sett vid stationen.

Vi fortsätter in bland Medinans myllrande gränder.

---

Några fler bilder från Rabat

Medinan är den gamla staden som fanns innan fransmännen byggde Ville Nouvelle, och här fortsatte marockanerna att bo under kolonialtiden. Och efter självständigheten också för den delen. Medinan i Rabat är förhållandevis ny, byggd på 1600 talet, och gränderna är mer av ett rutnät jämfört med äldre städer. Men ändå lätt att villa bort sig. Fast det är förstås en del av charmen...

Det är inget museum eller turistattraktion, utan en levande stadsdel med bostäder och affärer. Mycket affärer. En traditionell stad handlar mycket ju om hantverk och handel.

En vacker port.

Allt möjligt säljs i Medinans affärer, som är mer av marknad på gatan än butiker i husen. Varm mat, husgeråd, frukt, bröd, ... Allt man kan behöva i vardagen och lite till.

Färska grönsaker och frukt.

Färska ägg, och färska höns...

Tajine, en "lergryta" som man lagar tajine i. Typ ett fat i lergods med ett konformat lock som maten blir ångkokt under.

Medinan är av naturen bilfri, gränderna är helt enkelt för smala för att man ska komma fram med en bil. Motorcykel kommer man däremot fram med...

Men om man vill ha något transporterat i Medinan är det snarare ett sådant här fordon, inklusive framförare, som man får hyra. De står uppradade vid Medinans utkanter i väntan på körning.

Det finns också delar av Medinan som är rena bostadskvarter.

Och i bostadskvarteren en affär som är mer av kiosk och kvartersbutik. Det betydligt lugnare atmosfär här än i marknadsdelarna av Medinan...

Vi har korsat tvärs genom Medinan och kommer ut på andra sidan. På andra sidan gatan anar man Bou Regreg, floden som skiljer Rabat från Salé.

Vi följer gatan på utsidan murarna till Kasbah Oudaya, stannar till en bit upp i backen och blickar tillbaks mot Medinan.

Vi går över gatan, uppför trapporna och in genom porten Bab Oudaya, från 1195, till det forna fortet som gett staden dess namn. På 1100 talet byggdes en Ribat, ett fortifierat muslimskt kloster här. Ribat blev med tiden Rabat som sedan blev stadens namn.

Vid Plateforme du Sémaphore, som är den högsta punkten i Kasbah Oudaya, har man bra utsikt över floden Bou Regregs utlopp i havet och tvillingstaden Salé på andra sidan.

Det skummar ordentlig kring vågbrytarna när Atlantens vågor når Marockos kust! Vi står och tittar på vågorna en stund. Det fläktar skönt här på en höjd vid havet, men solen bränner...

Vi går tillbaks genom Kasbah Oudayas gränder, det här är den äldsta delen av Rabat byggd innan Medinan. Mest består det av vitkalkade bostadshus, turistrestauranger och souvenirbutiker, mycket är ganska nyrenoverat men också ganska turistiskt och en massa "guider" som erbjuder sina tjänster. Inte så spännande så vi siktar tillbaks ned mot Medinan.

På vägen ned stannar vi till på Café Maure och tar en kaffe. Cafét ligger lite utspritt i gränderna men den främsta anledningen att gå hit är dess terrass mot Bou Regreg.

Härifrån har man bra utsikt över floden och över Salé, och faktiskt även utsidan av Kasbah Oudaya som vi befinner oss i. Inte bara utländska turister här utan mest Rabatbor på lördagsutflykt känns det som. Vi gör som de andra och tittar på utsikten.

När kaffet är uppdrucket fortsätter vi nedför gränderna i Kasbah Oudaya till den Andalusiska trädgården. Denna är förhållandevis ny, anlagd under det franska protektoratet på 1910-talet.

Andalusiska trädgården är en strikt park, men ändå en grön oas i staden.

På något sätt måste man ju transportera sin plastbil till torget...

På andra sidan gatan Andalusiska trädgårdens södra murar.

Det börjar bli dags för lunch och vi går tillbaks in i Medinan och knatar den här gången längs Avenue des Consuls i dess östra kant. Innan Ville Nouvelle byggdes bodde de utländska diplomaterna i denna lite finare del av Medinan.

Idag är kvarteren kring Avenue des Consuls lite uppsnyggade och säljer en del souvenirer. Men inte bara.

I stället viker vi in på en sidogata mellan bälteshandlaren och färghandlaren, eller vad det nu är som säljs till höger.

I ett hörn hittar vi en minimal servering som verkar ha tillräcklig omsättning på maten, något som är uppenbart vegetariskt (brödernas krav) och uppenbart välkokt (mitt krav) samt ett bord där det går att sitta ned. Vi pratar inte många gemensamma ord, men det var gott och väldigt billigt. Tanterna som förestod etablissemanget tyckte vi var mycket exotiska...

Dagens inköp hos slaktaren. Kött, inälvor och specialiteter...

Efter att ha virrat runt lite bland smågränderna tar vi Rue Souika, som är den stora marknadsgatan i Medinan..

..och kommer snart till Marché Central, den lite mer uppstyrda saluhallen från 1920-talet och området kring den i utkanten av Medinan. Här kan man också hitta offentliga toaletter, vilket inte är så lätt i gamla stan...

Så är vi tillbaks där vi började vid ingången till Medinan. Rabats Medina är inte så stor som en del andra i Marocko men kul ändå.

Utanför Medinan vid Avenue Hassan II ligger också "omlastningsstationen för citylogistik". Gulliga små minilastbilar som man lastar om till från de handdragna kärrorna!

---