Sommarresa 2010
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Del 1, från Stockholm
Blev uppmanad att skriva om årets sommarresa, så här följer en berättelse om den.
2010 års sommarresa inleddes med att Tysken från Stocksund och Den Folkvalde träffades en torsdagsmiddag på Arlanda för att borda en Luftwaffe flight till Frankfurt.
I Frankfurt kan man åka förarlös gummihjulsminitunnelbana över flygplatsens byggnader. Men det gjorde vi inte..
..utan bytte ganska raskt till anslutande plan mot Milano.
Fraktflyg verkar vara sista anhalten för gamla trotjänare.
Samma macka och öl som på föregående flygning, inte något särskilt men åtminstone tillgängliga i obegränsad mängd. Två plus en macka fick räcka. Och ett tyskt flygbolag serverar naturligtvis öl i glasflaska i lika fri mängd :-).
Italienskt snabbtåg från ovan.
Framme på Milano Linate, som är den centrala flygplatsen i Milano.
ATMs biljettautomat vid flygplatsen, i praktiken lika värdelös som SLs: tar inte utländska kort och sedelläsaren trasig. I båda automaterna.
Men det gick i alla fall att välja språk.
Sedan inväntades buss 73E som går (nästan) direkt till stan. Det finns även en lokallinje 73 som går oftare, men stannar överallt och tar en evinnerlig tid.
Därefter tunnelbana med byte vid Duomo till Centrale FS och promenad till det närliggande hotellet.
Vid stationen går spårvagnslinje 5. Vi tar en tur..
..via gräsbeväxta spår mitt i gatan..
..till den norra ändhållplatsen Niguarda vid stadsgränsen. Härifrån kan man fortsätta norrut med interurbanlinje 178 till Desio, som tidigare gått in till centrum men nu slutar i dessa stoppbockar som skiljer Desiolinjen från stadsspårvägsnätet.
Vi tog dock femman tillbaks..
..till centralen för att möta upp Statstjänstemannen som, till skillnad från bagaget, anlänt från Generalguvernementet via Frankfurt.
Vid en titt in på stationen kan man både se IC tåg som detta..
..och Eurostar Italia tåg som detta.
Första generationen italienska höghastighetståg (ETR500) försökte man köra på 3 kV DC, men ganska fort beslöt man att istället elektrifiera de nybyggda höghastighetssträckorna med 25 kV AC. Till de nästa nya höghastighetstågen byggdes nya lok/motorvagnar för båda strömsystemen och de ursprungliga loken/motorvagnarna kopplades på varsin sida om ombyggda IC vagnar till tågsätt som detta med sth 200 km/h för användning på sträckor med enbart 3 kV elektrifiering ( = konventionella banor).
Sedan dags att leta rätt på ett middagsställe i närheten av stationen.
Och till slut en kvällstur på stan. På natten går det undan när man kör spårvagn i Milano.