Sommarresa 2006 på Balkan
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
STOPP! ÅNGLOK HÖGER!
På ställen där lokalbefolkningen inte normalt vistas finns det fortfarande gott om minor kvar i marken sedan inbördeskriget, ge fan i högt gräs och gå bara där det syns att någon annan gått var den återkommande varningen. Bra att lyda tror jag...
Bilderna är från juli 2006 och texten från vintern 2006 - 2007.
Några bilder från sommarens resa i *****land del 6, mer ångloksjakt i Bosnien
Det kom lite emellan. Fortsätter i en ny tråd.
Styrkta av att ha hittat den för tillfället obemannade lokstationen Bukinje blev nästa mål att leta reda på kolgruvan i Sikulje där ett av Bukinjes lok enligt de utskrivna pappren skulle används i gruvväxlingen och för att dra ned vagnar till stationen i Lukovac ett par gånger om dagen.
Så for vi tillbaks till Lukovac, den här gången för att försöka hitta stationen istället för lutfabriken...
Väl i Lukovac siktade vi ganska direkt denna vägövergång, höger in där kanske? Men det slutade med en åker, vänd tillbaks.
Bilen parkerades raskt och expeditionen fortsattes till fots...
..med dessa skyltar som vi sett längs vägen i åtanke...
Det visade sig att vi kommit upp bakom lutfabriken på dess internbangård!
Fabriken använder detta lok för internväxling och för att hämta och lämna vagnar vid stationen i Lukovac ungefär en kilometer bort. Dessa standardlok (Jugoslavisk littera 62) är av amerikansk konstruktion som sedan byggdes i Jugoslavien. (Var de en del i Marshallhjälpen, eller blev de bara kvar efter kriget?)
Vi tog några snabba bilder och försökte prata några gemensamma ord på blandade språk med lokpersonalen som tog igen sig i skuggan framför "stationshuset". Växlingen var just avslutad för dagen och de hade just lagt backfyr och "ställt av" loket för natten.
Men om vi kommit ända från Sverige var det klart vi skulle få åka ånglok!
Så eldaren (tror jag) körde..
..ett par vändor fram och till baks på bangården med oss 🙂.
Och fick lägga en ny backfyr. Jag måste säga att de var väldigt vänliga, det var i och för sig de flesta vi träffade under våran resa i *****land, men ändå.
"Bruksskick" får man nog kalla det..
Med uppställning och "underhåll" utomhus är det nog inte så lätt..
..men uppenbarligen räcker det för den tjänst som krävs. Det "kol" som används skulle nog också ratas av de flesta svenska museibanor, men det går ändå.