Sommarresa på Balkan 2008
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juni/juli 2008 och texten är från samma år.
Del 16, elektriska tåg och bussar i Aten
Fortsätter berättelsen från den balkanska resan, vi håller oss kvar i Atentrakten.
Sist hade vi kommit till Pireus med ISAP, Elektriska Järnvägen Aten - Pireus.
Idag är ISAP den gröna Metrolinje 1 i Atens tunnelbana, men ursprungligen var det Greklands första järnväg Aten - Pireus, öppnad 1869 mellan dagens stationer Thissio och Pireus. 1895 förlängdes linjen i cut and cover tunnel till Omonia i Atens centrum, stationerna var öppna pga. ångdriften. Redan 1904 elektrifierades banan med strömskena, och namnet ändrades senare till Grekiska elektriska järnvägarna, till alldeles nyligen var det den enda elektrifierade järnvägen i Grekland. Från 1948 förlängdes tunneln norrut i etapper till Attiki och anslöts till en fd. ångdriven förortsjärnväg, 1957 nåddes slutstationen Kifissa. Bolaget drev tidigare även spårvagns och busstrafik.
Länk till Urbanrail.net om ISAP.
ISAPs stationshus i Pireus, byggt 1928. Här finns bland annat ett litet järnvägsmuseum som tyvärr hunnit stänga för dagen.
På gatan framför stationshuset kom denna trådbuss farande, Aten och Pireus trådbussnät är gemensamt. Men istället för att åka trådbuss gick vi över gångbron och..
..ut mot hamnen. På vägen stod denna fd. ISAP motorvagn uppställd i en park.
Eftersom det bodde arga uteliggare under vagnen blev det ingen närmare titt på den än så här.
Vi fortsatte vidare ut i den stora hamnen. Härifrån går båtar till den grekiska övärlden, mestadels RoRo-färjor men även enstaka snabbåtar i form av katamaraner och "flygbåtar" som..
..denna ryskbyggda bärplansbåt. Än har jag inte lyckats åka med någon sådan, men jag tycker de verkar vara ordentligt balla...
Mot havet! Efter att ha diggat färdigt i hamnen tog vi en buss tillbaks till stationen i Pireus och därifrån det elektriska tåget till Aten.
Vagnarna på ISAP/Metro 1 är betydligt bekvämare än på de nya metrolinjerna och har till skillnad från dem luftkonditionering, vilket är välbehövligt i det atenska klimatet.
Tre relativt lika vagntyper finns:
serie 8 byggda av MAN - SIEMENS - LEW 1983-85,
serie 10 byggda av MAN - AEG / SIEMENS - HELLENIC SHIPYARDS 1993-95 och
serie 11 byggda av ADTRANZ - SIEMENS - HELLENIC SHIPYARDS 2000-04.
De östtyska serie 9 tågen byggda 1983-85 är tagna ur trafik.
Banan däremot känns ganska antikverad med skarvspår å så, trots upprustningsprogrammet inför OS 2004. Men charmig och diggabel.
Omonia var länge banans slutstation, dagens underjordsstation öppnades 1930 som ett första steg i förlängningen norrut som fördröjdes av kriget.
ETHEL står för trafiken med motorbussar i Aten, mest dieselbussar men även 400 naturgasbussar. Efter ett kort besök på hotellet..
..gav vi oss ut på stan för en sista gemensam middag. Det här är för övrigt en förbjuden bild, när jag tog den kom otrevlig väktare och gnällde om fotoförbud. U-land.
Samma ställe på dagen, sjüsst tågdiggarutsikt från serveringen ovanpå bron/tunnelmynningen... Tyvärr fullt vid middagstid.
Men Akropolis om natten är också schysst middagsutsikt...
Trådbussar vet jag inte om de hör hemma i Postvagnen, men i någon mening är de ju spårbundna (omän inte spårburna)...
Någon trådbussdiggare hoppas jag i alla fall att det gläder. Strax bakom bussen på linje 15 ser vi..
..Hadrians ark. Genom triumfbågen gick den antika vägen mellan det gamla (antika) Aten och det nya Romerska och markerade gränsen mellan dem.
Bredvid ligger Olympeon, ett tempel till Zeus ära som började byggas 600 år före Kristi födelse men inte blev färdig förrän 650 år senare under romartiden.
Aten och Pireus har ett ganska stort trådbussnät med 22 linjer på över 350 km och 366 bussar som sköts av ILPAP, Elektriska Bussarna i Aten och Pireus.
Några detaljbilder; korsning med spårvägen..
..och en luftledningsväxel. Blå pil visar vilket som är (återfjädrande) normalläge och röd omlagt läge vilket åstadkoms genom att köra med pådrag genom växeln. Motorströmmen går då genom växelns solenoid som lägger om växeln medan bussen passerar.
En listig hållplatslösning som trafikingenjören noterade, en klackhållplats har fördelen att bussen lätt kommer in till hållplatsen samt att man kan ha parkering alldeles intill hållplatsen men kräver normalt en gatuombyggnad. Men här består "plattformen" av lösa prefab block enkelt läggs ut ovanpå asfalten vid behov.
En trådbuss byggd 2000 av Sfakianakis - Alstom - Van Hool som precis lämnat hållplatsen på bilden ovan, utifrån..
..och inifrån, 112 vagnar av typen finns det. Påstigning i alla dörrar (naturligtvis), biljetten stämplas i den lila stämpelautomaten.
Motsvarande buss byggd av Elvo - Kipe - Neoplan i en av Atens alla rondeller. Även dessa är levererade i 112 exemplar år 2000. Trådbussarna är snabba och smidiga i trafiken, ett bra alternativ till spårvagn när kollektivtrafiken i staden ska anpassa sig till biltrafikens på dess villkor.
Det senaste tillskottet till vagnparken är 91 kortvagnar och 51 ledvagnar byggda av Elvo - Kipe - Neoplan 2004.
Trådbussarna har varit stommen i Atens kollektivtrafik, men till OS 2004 öppnades spårvägen med tre linjer och innan dess Attiko Metron med en linje 2000 och en 2003.
Mer om Attiko Metron i nästa del.