Sommarresa på Balkan 2008
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juni/juli 2008 och texten är från samma år.
Del 3, mer Belgrad
Balkanresan fortsätter efter ett litet uppehåll, den här gången blir det även lite svammel kring några spårlösa bilder...
Belgrad har Serbiens enda spårväg, 12 linjer på meterspår som drivs av GSP som även kör buss och trådbuss. Busstrafiken drivs även av privata bolag som kör parallellt på samma linjer och (numera) har samma taxa.
Linjekarta för spårvägen.
En hästspårväg öppnades 1892 och elektrifierades 1903 - 1905, trådbusstrafik inleddes 1947.
Krigsåren på 90-talet slet hårt på kollektivtrafiken, och framför allt busstrafiken inskränktes.
Från 2000 och framåt har kollektivtrafiksystemet återställts bland annat med begagnade bussar och spårvagnar som skänkts från väst.
Basel har skänkt ett antal spårvagnar sexaxliga motorvagnar samt..
..tre- och fyraxliga släpvagnar. Som jag förstått det är dessa de enda treaxliga spårvagnar som nu går i (reguljär) trafik i världen.
En av dessa treaxliga fd. Baselvagnar inifrån. Skylten förkunnar på tyska att det kostar 50 Frang i böter om man saknar giltig biljett...
Temperaturen i vagnen var uppskattningsvis mellan 40 och 50 grader, regnig svensk november som utanför fönstret som när detta skrivs kändes något overkligt...
Förutom Baselvagnarna har GSP Tatra KT4 vagnar i renoverat och orenoverat skick. De orenoverade är aningen slitna...
Vid linje 12 och 13s ändhållplats Banovo Brdo finns denna bussterminal med föredömligt bekvämt byte mellan buss och spårvagn. Bussen till vänster tillhör förorts-/länstrafikbolaget Lasta 😉 (skrivet med kyrilliska skrivstilsbokstäver på bussen).
Men vi tar spårvagnen in till Kalemegdan i stan och besöker..
..militärmuseet som ligger i den uråldriga fästningen med samma namn. 115 slag lär det ska ha varit om den.
Förutom den vanliga gamla utställningen av spikklubbor, svärd och kroksablar som man slagits med turkarna med finns en nyare avdelning om det senaste kriget. Här en karta som visar hur de osportsliga NATO (HATO med kyrilliska bokstäver) bombade det stackars oskyldiga Serbien 1999.
Vapen och uniformer från UCK terroristerna (Kosovos befrielsearmé), liksom från tillfångatagna amerikaner ställs ut (skyltarna i denna del av utställningen är både på engelska och serbiska så att även utlänningarna ska förstå den egentliga sanningen om det senaste kriget 😊 )..
..liksom pansarbrytande projektiler av utarmat uran som NATO skjutit på de rakryggade serberna med.
Samt en pedagogisk monter med upplysningar om att klusterbomber är olagliga, resterna av en fälld amerikansk sådan samt bilder resultatet bland civilbefolkningen...
Utomhus har man även en imponerande samling kanoner, pansarvagnar och i ett hörn..
..en slipersknäckare! Denna är smalspårig för 760 mm spårvidd som många av de strategiskt viktiga linjerna genom bergen ned mot havet var byggda med. Vi fick vänta en liten stund på att det hånglande tonårsparet skulle förflytta sig från fordonet ifråga till en ännu något mer avskild buske innan vi vågade oss på att avbilda mackapären...
Slipersknäckaren bogseras sist(!) i tåget, klon knäcker sliprarna och plöjer upp spåret så det blir obrukbart för den framryckande fienden. Tyskarna använde motsvarande normalspåriga på östfronten under 2 VK.
Statstjänstemannen och Konsulten diskuterar fordonsföreskrifter för ett eventuellt införande av arbetsfordonet ifråga på en mindre svensk järnvägsförvaltning, samt vilken rörelseform och anordning som ska tillämpas vid drift. Extratåg och A-arbetet efter tåg? Efter en okulärbesiktning bedömdes konstruktionen tillåta sth 20 vid transport, medan minsta tillåtna hastighet i drift torde ligga kring 50 km/h...
Skämt åsido, någon som vet hur man kör en sådan här? Klon manövreras manuellt, och jag antar att tåget måste startas med klon uppfälld för att komma igång. Spännande att stå på vagnen och veva ned klon i farten... Tyskarna, som ju är ett grundligt och regeltroget folk, måste väll haft föreskrifter. Nån som sett såna?
Efter att ha frossat färdigt i den serbiska krigiskheten vandrade vi genom Kalemegdans parker ned till centrum och fikade på ett av alla fashionabla caféer (Belgrad är minst lika hippt som Stockholm) innan det var dags att digga trådbussnätet.
Alla linjer utom en (linje 40) av de åtta trådbusslinjerna utgår från Studentski Trg och går mot de östra förorterna. Vagnparken på 135 bussar är numera ganska varierad.
Linjekarta för trådbussnätet.
Vi tog en tur på linje 22 med denna ryskbyggda ZIY-682, en simpel konstruktion med kontaktorpådrag tillverkad i oräkneligt antal. I början på 2000 talet lär motsvarande vagn kostat ungefär en halv miljon fabriksny.
Förarhytten i samma buss. En filmsnutt från färden här.
Den folkvalde, tillika trafikingenjör, måste även visa det reversibla körfältet i stadsmiljö, med körfältssignaler och allt, som anses helt omöjligt i Stockholm. I den verkliga verkligheten fungerar det...
En lustigt färgad vagn på linje 22L, skyltat med kyrilliskt L... Latinska och Kyrilliska bokstäver blandas friskt i Serbien. Vägskyltar skrivs alltid med både och, nyare officiella skyltar skrivs ofta med Kyrilliska bokstäver medan äldre skyltar och reklam ofta skrivs med latinska bokstäver. Men inte alltid...
När vi tröttnat på att åka trådbuss tog vi en promenad ned till regeringskvarteren och..
..spanade in före detta generalstaben och inrikesministeriet. Dessa (samt andra civila och militära mål) bombades av NATO 1999, innan dess höll sig kriget i fd. Jugoslavien mestadels utanför Serbien. Att 90-talet aldrig verkar ha existerat pga. krig och embargo är en annan femma...
De bombskadade husen med stomme i armerad betong är ett problem i sig, de är så skadade att de kan rasa ihop och därför svåra att riva, men så oskadade att de inte rasar av sig själv. Därför står de kvar, mitt i stan, innanför en ordentligt staket/mur.
Framför passerar en Lasta förortsbuss samt GSP stadsbuss och spårvagn, på andra ledden i korsningen går GSP trådbuss. En bra korsning att digga lite av varje...
Så föll skymningen i den Serbiska huvudstaden och sällskapet övergick till att digga metropolens nattliv. På en innergård i hittade vi författarklubbens(?) restaurang där utmärkt mat och vin serverades :-).
Det får vara nog för den här gången, nästa dag ska vi träffa vår vän Ljuba, besöka en kolgruva, titta på ånglok på riktigt, åka bil Balkan style, åka smalspår i bergen, mm..