Go West!
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i januari - februari 2007 och texten är från 2007 - 2008.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Washington DC
Jag var på en konferens i Washington i slutet av januari och passade på att stanna kvar och se mig omkring lite i det stora landet i väster när jag ändå var där.
Men vi börjar en fredagsmorgon på Arlanda. En fredag som han bli..
..ganska lång innan jag kom fram till Washington Dulles International och lyckades svara rätt på homeland security's frågor, nej jag ägnar mig inte åt terrorism, kommunism, knarkism eller något annat olagligt, omoraliskt eller fettbildande...
Här en bild från en av flygplatsens till bussar förklädda djurgårdsfärjor som tar en till huvudbyggnaden, jag väntade bara på att "skepparen" skulle klampa över taket till andra styrhytten här han backat ut... 🙃
Washington DC har en ganska fin tunnelbana. Första delen öppnades 1976 och är ett exempel på "andra generationens" tunnelbanor i USA.
Spårvägen i Washington lades ned i början på -60 talet och det finns planer på en tvärgående spårväg i närförorterna som har försenats pga. protester från närboende. Känns det bekant från en huvudstad nära dig?
Linjekarta 2022.
Typiskt för Washingtons tunnelbana är dom stora öppna valven som underjordsstationerna ligger i. Och att vagnarna har heltäckningsmattor på golvet, klimatet är ungefär som i Stockholm...
Som i andra "moderna" amerikanska tunnelbanor är vagnarna stora och relativt bekväma med hög sittplatsandel. Stationsavstånden är långa och banan matas med feta infartsparkeringar (P-hus) på de flesta ytterstationer. Mer om Washington's tunnelbana på urbanrail.net.
Reslängdstaxa tillämpas och den är (nästan) helt skild från busstaxan. Man börjar med att köpa ett "fare card" (magnetkort typ Stockholms månadskort) i en biljettautomat på stationen..
..med fare card:et tar man sig genom ingångsspärrarna på stationen och när man passerar utgångsspärrarna dras rätt avgift. Avgiften är olika olika tider på dygnet och om pengarna på kortet inte räcker kan man fylla på det i en "exit fare" maskin som står på insidan spärrarna. Biljettkontroll förekommer inte (däremot kan man bli arresterad av (civil)polis om man hoppar över spärrarna, eller om man äter eller dricker på tunnelbanans område).
Spärrlinjen från insidan. I mitten finns en informationskiosk (ITV övervakning av stationen) men ingen biljettförsäljning eller visering. Hitom "exit fare" maskinen syns en övergångsbiljettautomat, om man ska byta till anslutningsbuss tar man en övergångsbiljett på utgångsstationen och får 30C rabatt på bussbiljetten... Övergång från buss ger inte rabatt på tunnelbanebiljetten men fri övergång till annan buss...
Metro Center är en av tre bytesstationer i centrum, de olika linjernas spår ligger vinkelrätt i olika plan.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Till Philadelphia
Av olika anledningar var det billigare att åka över någon dag tidigare så jag passade på att få två "gratisdagar", en med och en utan kollegor. Dagen utan kollegor kunde naturligtvis utnyttjas till fri diggning...
Första dagen tänkte jag ta en tur till Philadelphia och digga elevated, PCC vagnar i ordinarie trafik mm. som kollegorna kanske inte är fullt så intresserade av, dessutom tänkte jag utnyttja jet-lagen för att komma iväg någorlunda tidigt(!).
Så efter att ha sovit tills jag vaknade gick jag ut i den snorkalla lördagsmorgonen och runt hörnet till den mycket närbelägna Metrostationen, som var ordentligt stängd och låst. Två som stod och väntade talade om att Metron öppnade 07.00, nåja en kvart kan man väll vänta i polarvindarna.. Efter att ha nedsläppt på stationen och väntat en god stund på tåget tändes ljusskyltarna och visade 20 min. Jag gick och tittade på vita huset i stället...
När jag fick tag på en tryckt tidtabell (tidtabeller anslås inte på stationerna) senare visade sig första tåget på helgmorgnar gå 7.38.
Till slut kom jag till Union Station och skulle hämta ut mitt USA Rail Pass (Prisvärt kort motsvarande Interrail för icke-amerikaner som fanns då) upptäckte jag att passet låg kvar i kavajen på hotellet. SUCK! bara att åka tillbaks.
I avsaknad av frukosten som jag tänkt äta på tåget tog jag en bagel i handen och gick ned i Metron, nere på plattformen stannar den nästan första mänska jag möter, vänder sig om och undrar om jag är turist. -Ja? -Polisen arresterar dig om du äter här! Tja, bara att göra sig av med den och komma ihåg att man befinner sig i en polisstat.
AEM-7AC, amerikanska RC-lok för 200 km/h delvis tillverkade i Västerås delvis på licens i USA, numera är många av dem moderniserade med elutrustning från Alstom (trefasteknik och anpassning för den nya 25 kV elektrifieringen norr/öster om New Haven, CT).
Några timmar senare än tänkt kom jag iväg med tåg 164 mot Boston, MA. North East Corridor (Boston, MA - New York, NY - Washington, DC) har vettig tågtrafik som vi européer är vana att den funkar med eldrift och allt, det hela går dessutom hyfsat snabbt och effektivt.
Sträckan Washington, DC - New York, NY har minst två tåg i timmen vardagar varav ett "Acela Express" snabbtåg och ett "Amtrak Regional" som motsvarar ett svenskt intercitytåg samt enstaka genomgående långdistanståg. Bokning och fotolegitimation krävs för att få åka tåg efter 11:e september... (Tåg har en försumbar andel av resorna, så det är säkert effektivt mot terrorister...)
Wikpedia om North East Corridor.
I "Amtrak Regional" tågen används Amfleet I vagnar, standardvagnar byggda av Budd mellan 1975 och 1977 för att ersätta äldre uddavagnar som Amtrak tagit över vid bildandet (Det finns även Amfleet II för långdistanståg byggda 1981 - 83).
Amfleet vagnarna känns påtagligt flygplansinspirerade, både till form och inredning. Måttliga gångegenskaper, men spåret är kanske inte så bra och man kör nästan 200 km/h (vagnarna är tillåtna för 120 mph).
Café/restaurangvagnen (Amdinette) i tågen längs North Eeast Corridor har sittplatser i halva vagnen, kioskservering i mitten och bord i andra halvan. Microvärmt och mackor till hyfsade priser.
Dörrmanöverlåda, Amfleetvagnarna har luftmanövrerade dörrar för högplattform.
En snabb titt ut på plattformen i "Charm City" (Baltimore)..
..där vi mötte ett "Acela" snabbtåg. Taskig bild, men den enda som blev.
Efter två timmars tågresa gick jag av i den sunkiga underjorden och tog rulltrappan upp till den pampiga väntsalen på Philadelphia 30:st station.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15