Go West!
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i januari - februari 2007 och texten är från 2007 - 2008.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
New York
På lördagskvällen, ett dygn efter att jag anlänt, kom mina kollegor till Washington. Under SMS konversation på tåget tillbaks från Philadelphia visade det sig att de tänkt göra en dagsutflykt till New York på söndagen, jag hade funderat på det men tyckt att det var lite väl långt. Men vafan, jag hade ett tågluffarkort och aldrig varit i New York så jag hängde på.
Tågresan dit var som den till Philadelphia, fast dubbelt så lång, och åka tåg på North East Corridor har jag redan skrivit om. Efter dryga fyra timmars resa klev den "svenska" delegationen bestående av en holländare, en kines en tanzanier och jag, av i underjorden på Penn Station..
..upp och ut på gatan så såg man detta.
Eftersom de andra inte var några tågdiggare blev det mest "civil" diggning..
..men av praktiska skäl (typ värmestuga...) åkte vi hybridbuss (New York har satsat stort på hybridbussar till årsskiftet ska MTA ha 550(!) hybridbussar i trafik)..
..och tunnelbana.
På www.nycsubway.org kan man läsa mer om tunnelbanan.
Tunnelbanan upplevde jag som ganska sunkigt nedgången..
..men som något som "alla" använde, inte bara de som inte har råd med annat. Trafiken är också ganska ball med fyrspår, expresståg osv..
En snorkall januarisöndag som denna var det bra fart på skriskoåkandet i Central Park. På en kort dag hinner man bara en bråkdel, och just inget "diggande", men kul att ha fått en glimt av The Big Apple i alla fall.
Och så återstod fyra timmars tågresa tillbaks till Washington på kvällen. Innan avgång passade jag på att göra ett besök i förarhytten vilket inte var några problem att få göra (men detta var enda gången under USA resan, när jag försökte vid något senare tillfälle var det helt omöjligt med hänvisning till "homeland security".)
Detta lok är ett ombyggt AEM-7 AC som fått ny elutrustning från Alstom och ombyggd förarhytt så det var främst körspaken/strömreferensen som såg ut som på en RC. Den mesta instrumenteringen är ersatt av två bildskärmar vid ombyggnaden.
Wikipedia om AEM-7 AC
Därefter följde ett par konferensdagar på " TRB 86:th Annual Meeting" i Washington. Mer om "Hybrid Traffic Simulation with Adaptive Signal Control", som Wilco och jag talade om, kan man läsa i vårat paper här. (Kortfattat handlar det om att integrera en detaljerad och en något mer översiktlig trafiksimuleringsmodell, poängen är att man kan studera en detaljutformnings effekt på ett större nät med en rimlig dator och arbetsinsats.)
Efter konferensen blev det "riktig" tågåkning, men det blir en annan gång.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Med Capitol Limited till Chicago
Den egentliga anledningen till resan var en konferens i Washington, och om man ändå är i USA så kan man ju passa på att hälsa på en kusin i San Francisco. Resan däremellan företogs naturligtvis med tåg.. Så här ser föresten Sveriges (arkitektur-)prisbelönta ambassad/House of Sweden vid Potomac river i centrala Washington ut.
16.05 varje dag avgår Capitol Limited från Washington Union Station mot Chicago, som är den stora knutpunkten för AMTRAKs långdistanståg.
AMTRAK har en viss fäbless för att leka flyg, alltså checkas bagaget in (handbagage motsvarande två normala resväskor tillåts dock) och man får checka in vid en "gate" och visa passet innan man släpps ut på plattformen. Innan dess väntan på att tåget skulle växlas fram en god stund försenat. Obs. den lilla gula pallen vid insteget från den superlåga plattformen, jämför med högplattformen för envåningsvagnar till höger...
Förseningen berodde på restaurangvagnen som fått växlas ur och ersättas med denna "café vagn", maten han man få över till denna men menyerna glömdes kvar. Men det löste sig ändå...
"Sightseer Lounge" inklusive "Amish people". Deras religiösa sekt tillåter endast ett traditionellt leverne där bland annat bilar inte tillåts, och i färdmedelsvalet mellan häst å vagn och tåg erbjuder det senare en snabbare och bekvämare resa vid längre förflyttningar...
Liksom flertalet av fjärrtågen som inte trafikerar den elektrifierade NEC används dubbeldäckade "Superliner" vagnar i Capitol Limited, på denna resa fick vi en kupe på nedervåningen och från det perspektivet är de mötande godstågen än mer imponerande upplevelse...
Spårstandarden på sträckan Washington - Chicago verkade bra och resan i de 67 ton tunga vagnarna synnerligen stabil och bekväm med god sömn.
South Bend, IN är näst sista station för Capitol Limited, mellan South Bend och Chicago kan man även åka med South Shore Line som anses vara den sista kvarvarande inter urban spårvägslinjen i USA.
Wikipedia om South Shore Line
Men vi fortsatte med AMTRAK och Capitol Limited till Chicago Union Station, ankomst 8.40 + försening som denna dag var en knapp timme. De 120 milen dit avverkas på sjutton och en halv timme enligt tidtabell och passerar genom två tidszoner.
Fler bilder från Chicago, Illinois kommer.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15