Go West!
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i januari - februari 2007 och texten är från 2007 - 2008.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Chicago
Framkomna till Chicago var det bara att försöka skaffa ett dagskort för CTA (det gäller att hitta rätt biljettkontor..) och leta rätt på hotellet i den bitande kalla blåsten.
Chicago är de höga husens stad, man fick lite hjälp med stadsplaneringen av en storbrand 1871 och vid återuppbyggnaden var tiden mogen att bygga högt i stål och betong. Högst är Sears Tower men vi åkte upp och käkade lunch i Hancock Tower som är tredje högst istället, ganska sjyst utsikt..
Hancock Tower
Chicago har ett stort högbanenät, elevated eller the "L" Stadsdelen med stadens historiska centrum heter The Loop och ligger innanför just en högbaneslinga (loop) som alla L passerade och/eller vände runt innan nätet kompletterades med två tunnlar genom centrum.
Mer om the "L" på www.chicago-l.org
Linjekarta 2022.
En något suddig bild från Clark/Lake station vid loopens nordvästra "hörn", spårvägsmässigheten syns i kurvradierna.
Tågen är förhållandevis små och lätta för att vara "tunneltåg" och föraren på tåget bakom ryggen kunde kosta på sig att stanna en gång till och säga åt mig att det att det är förbjudet att fota (vilket inte är, men det var enklare att stoppa undan kameran tills hon kört runt hörnet...)
Gatumiljön under en elevated är inte så rolig... Så här ser det ut ett halvt kvarter söder om The Loop. Loopen byggdes av ett separat bolag över gatumark och de fyra privata "L" bolagen anslöt sina linjer och vände runt Loopen med separata plattformsdelar och biljettspärrar mm., långt senare började genomgående trafik.
Chicago hade tidigare ett enormt spårvägsnät som lades ned i slutet på -50 talet. När det lades ned återanvände man boggier, elutrustning, dörrmaskiner, fönsterramar(!) mm. från PCC spårvagnar (som bara var några år gamla) och byggde nya tunnelvagnskorgar till dem. En del av dessa omkorgningsvagnar fick tom. takströmavtagare och biljettlucka i förarhyttsdörren för att användas som enmansbetjänade vagnar på Evanston linjen längst i norr. Denna var ursprungligen en del av North Shore Line, "L" tåg kördes Howard - Linden samt Howard - Dempster (Skokie) över North Shore Lines spår vars Interurbanspårvagnar (eller vad man nu vill kalla dem, med amerikansk nomenklatur är det "interurban car" på en "interurban railway" en spårvagn är "street car" på "street railway", det närmaste i Sverige skulle nog vara en Örbyvagn eller Saltsjöbanans gamla vagnar) kördes över the "L" från Howard via loopen till Roosevelt ända tills Nort Shore Line lades ned 1963. North Shore Line vagnarna hade därför strömsko för strömskena och ett antal "L" vagnar trolleystång för luftledning.
Evanston linjen överlevde nedläggningen av North Shore Line och blev en del av the "L", under rusningstid körs expresståg till Loopen övrig tid en enmansbetjänad pendelvagn mellan Howard och Linden. Evanston linjen konverterades till strömskenedrift (men med plankorsningar) 1973. Skokie Swift (Yellow Line) växlade mellan strömskena och luftledning i farten ända tills strömskenan förlängdes till Skokie 2004. En tredje linje har krävt trolley, Lake Street Elevated (Green Line) yttersta del mellan Laramie Avenue och Forest Park låg ursprungligen i gatuplanet och var elektrifierad med luftledning innan den höjdes upp på en järnvägsbank 1964.
Ytterligare en Interurban körde över the "L", Chicago, Aurora & Elgin "The Great Third Rail" körde över Garfield Park Branch till Wells Street Terminal alldeles vid the Loop. Som smeknamnet antyder var den till stor del elektrifierad med tredje skena men vissa gatusträckor hade luftledning. CA&E lades ned utan förvarning vid lunch en dag 1957!
Mer om CA&E på greatthirdrail.org
Tunnelbanenedgång. Förutom Loopen finns två parallella tunnellinjer under centrum..
..State Street Subway öppnad 1943 som i dag trafikeras av Red Line och..
..Milwaukee-Dearborn Subway som pga kriget öppnades först 1951 (Blue Line). Under The Loop (centrum) är de byggda med varsin lång kontinuerlig plattform där tågen stannar vid "hållplatser" vid upp/nedgångarna.
Tunnelstationerna är enkla i rå betong och kakel, bullret när ett tåg med hjulplattor (vilket alla vagnar verkar ha) skramlar in är obeskrivligt outhärdligt.
Spärrlinje på tunnelstation.
Fullerton station längs den fyrspåriga North Side Main Line som är ansluten både till Loop:en (Brown & Purple Line) och State Street Subway (Red Line). Red Line kör express söder om Belmont och Purple Norr om, det är den enda kvarvarande skippstopp körningen i Chicago.
Vi fortsätter norrut med Purple Line, "Evanston Express". Ibland kan man tycka det går lite ryckigt i Stockholms tunnelbana, men det är ingenting mot det stora landet i väster. Full uppkoppling, beeep beeep beeep, ATC broms - full uppkoppling, beeep beeep beeep ATC broms osv. Hela tiden. Tjugo minuter i sträck. Uppenbarligen var tågets prestanda bättre än förarens.
Mörkret lägger sig tidigt i Januari. Vid Howard klev jag av och bytte till Yellow Line, Skokie Swift, som tog mig till Skokie där bilden är tagen. Detta är en del av fd. North Shore Line Interurban till Milwaukee som trafikerades med "L" tåg till 1948. När North Shore Line lades ned 1963 köpte CTA sträckan Howard - Skokie för ett demonstrationsprojekt. Områdena kring Skokie består av vita småhus med två bilar på garageuppfarten, vid stationen i Skokie byggdes en stor infartsparkering och de dryga 7 kilometrarna till Howard och anslutande "L" körs nonstop i upp till 70 mph (drygt 100km/h). Försöket blev en succe och linjen permanentades. Ungefär halva linjen byggdes med strömskena redan från början och resten med luftledning och 1964 - 2004 växlades strömavtagning i farten ungefär vid verkstaden i Skokie (vilken är ytterligare en anledning till att linjen överlevt). 2004 konverterades den sista biten till strömskenedrift, men fortfarande med plankorsningar.
De flesta "L" vagnarna har en "halvhytt" i högra hörnet och "diggarbänk" längst fram på vänster sida, det var en ball utsikt med mötande "L" tåg med blixtrande srömavtagardojor och Chicagos skyskrapor som fond på vägen tillbaks längs den vindlande högbanan. Tyvärr omöjligt att fota i farten.
Det finns ett Chinatown även i Chicago.
En buss i Chinatown.
Utsikten från station Cermak-Chinatown mot centrum. Rakt fram kommer man ned i Sate Street Subway till höger kommer man upp på Loopen via South Side Elevated och till vänster går Orange Line mot Midway Airport. När nuvarande röda linjen öppnades kopplades den via en oanvänd bit av South Side Elevated och Loopen till Lake Street "L". 1993 bytte röd och grön linje grenar med varandra för att få jämnare belastade linjer genom att Dan Ryan Branch leddes via en nybyggd nedfart till State Street Subway och South Side Elevated åter via en sedan -40 talet oanvänd "L" till Loopen. Den nybyggda Orange Line övertog senare samma år Red Lines spår från Cermac-Chinatown till Loopen som den vänder runt.
Det finns en massa pendeltåg också, här METRA Electric 18:th street station som..
..körs förbi av de flesta tågen, men de till och från South Chicago stannar.
Så vi går ombord och köper biljett av den väluniformerade konduktören.
Tågen består av "en och en halv vånings" motorvagnar, på undervåningen som ligger i höjd med insteget är det vanlig två plus tvåsittning men lite lågt i tak över sittplatserna.
På övervåningen är det ett plus ett sittning bredvid "hålet" ned till undervåningen, över mittgången är det en bagagehylla. Från vardera "balkongen" leder en rak men brant trappa ner till undervåningen vid dörrarna, en ganska vettig lösning för ett lokaltåg.
Efter en och en halv dags blixtvisit i Chicago fortsatte färden västerut, men det blir en annan gång.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15