Go West!
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i januari - februari 2007 och texten är från 2007 - 2008.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Med California Zephyr
Så var det dags att fortsätta västerut från Chicago. Lite efter lunchtid tog vi bussen till Chicago Union Station, stationshuset ligger i gatuplanet medan..
..spår, biljettkontor mm ligger under jord. Inte världens bästa bild i natriumljuset kanske. Men motormullret var maffigt.
Att åka tåg i USA är som sagt inte som hemma, man måste komma i god tid och checka in sig själv och eventuellt bagage som inte är handbagage.
I Chicago finns en "Metropolitan Lounge" med soffor, WiFi, kaffe, läsk mm. att vänta i om man har 1:a klassbiljett, vilket sovvagnsbiljett räknas som. När man checkar in byter man den stora delen av sin biljett mot ett boardingkort, efter att ha väntat ett tag i Loungen är det dags för bording, man får ställa upp sig i en ny kö och bli utlotsad till sitt tåg. Snacka om att leka flyg i underjorden. När man hittat sin vagn visar man boardingkortet för vagnvärden som visar en till sin kupé.
14.00 rullade så California Zephyr iväg och Chicagos skyline försvann i horisonten.
Galesburg, Illinois en av alla småstationer längs vägen där det görs några minuters rökpaus. När det börjar bli dags att åka tutar man med loktyfonen och så räknar respektive vagnvärd in sina resenärer innan konduktören gör en sista koll, man verkar vara ganska angelägen om att inte glömma kvar någon. Tutar gör man förresten mest hela tiden vid alla vägövergångar även om det finns bommar. Det är en mäktig känsla att dundra fram genom natten till sjutonstyfonernas ständiga sång.
California Zephyr består vintertid av två-tre lok, bagagevagn, personalvagn, två sovvagnar, restaurangvagn, café/loungevagn och två-tre sittvagnar (coach). Två man på loket och en konduktör (tbfh) som blir avlösta längs vägen, en vagnvärd per sovvagn, en konduktör för sittvagnarna två servitriser och minst en kock samt en i caféet som åker med hela vägen och bor i personalvagnen. Varken yt- eller personaleffektivt men ganska trivsamt.
I California Zephyr används "Superliner" vagnar, tvåvåningsvagnar för fjärrtrafik byggda 1978 - 1981 och 1991 - 1994 för att standardisera AMTRAKS brokiga skara av gamla privatbanevagnar. Stora, tunga och hyfsat bekväma vagnar.
Wikipedia om Superliner vagnar
Korridoren i "Bedroom" halvan av övervåningen.
Och Roomette halvan. På vardera sidan mittgången ligger der en smal (1 - 1,5 meter bred) tvåpersonskupé som man ligger på länden i, sätena fälls ned så de möter varandra och bildar neder bädden, överbingen fälls ned ovanför fönstret.
Mer på AMTRAKs hemsida
Kaffekokaren (eller elektrisk termos..) i en sovvagn. Kaffe (kompletteras med kaffepulver till drickbarhet 😉 ) och juice ingår i sovvagnspriset, vagnvärden ser till att det är påfyllt.
Övervåningen i en Coach Class vagn, dvs. sittvagn med europeisk terminologi. Undervåningen består av två mindre salonger med ingång, bagageställ och toaletter emellan. Eftersom hela tåget vänds vid behov är alla stolar vända framåt.
Bekväma fåtöljer, generöst benutrymme med utfällbart benstöd, Coach Class är troligen det mest prisvärda sättet att ta sig fram i USA. Enligt uppgift ungefär samma pris som att åka långfärdsbuss men betydligt bekvämare (långfärdsbusstrafiken ansågs av några jag talade med ha försämrats mycket på senare år). Å andra sidan ganska begränsat linjenät och turtäthet.
Efter skymningen var det middagsdags, på sista sittningen kan man sitta kvar en stund.
Morgonen efter var vi framme i ett snöigt Denver.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Mat på AMTRAK
Sovvagnsresa räknas som förstaklass, och då ingår all mat. Maten serveras efter klockan, så om tåget är försenat när man kliver på så att tex. lunchen är över blir man blåst på den (men det kanske går att få något om man pratar med hovmästaren, kändes inte som man riskerade att svälta på tåget...) och om tåget är försenat när man ska av får man ett extra mål.
För frukost behövs ingen bordsreservation, man går bara till restaurangvagnen och blir anvisad en plats.
Till lunch och middag reserverar man "bord", en av servitörerna går runt i tåget och tar upp bordsbeställningar någon timme i förväg och man får ett "kvitto" med en sittningstid som man sedan visar i restaurangvagnen.
AMTRAK har en "delat bord policy" dvs. man blir anvisad plats(er) vid ett bord som delas med andra sällskap och man fyller upp ett bord i taget. En poäng med detta är att man inte behöver äta ensam om man reser själv, och eftersom amerikaner är ganska lättsamma är det trevligt att prata lite med olika folk på resan.
Sedan väljer man fritt från menyn, sallad en varmrätt och efterrätt både till lunch och middag om man känner för det. Beställningsformuläret ska säkert fyllas i av den resande men i praktiken fyller man i sitt vagns- och kupenummer, någon egentlig kontroll av sovvagnsbiljetten sker inte.
Om man åker "Coach Class" ingår inte maten utan man betalar enligt priserna i menyn. Och den obligatoriska dollarsedeln eller två per person i dricks, det gäller att ha en ordentlig bunt småsedlar när man går på tåget...
Alkoholfri dryck ingår men man betalar för öl och vin. Tallrikar och glas i hårdplast men riktiga bestick och vinglas. Maten är ombordlagad av halvfabrikat och får anses vara hyfsad.
Bakom restaurangvagnen går en "Observation Car" med..
..cafeteria på undervåningen om man skulle känna sig hungrig eller ölsugen. Förutom till öl förklätt mineralvatten finns Samuel Adams som jag verkligen lärde mig uppskatta på denna resa...
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Denver
Tidig uppstigning och frukost i restaurangvagnen innan gryningen. 08.00 på lördagsmorgonen anlände California Zephyr till Union Station Denver, Colorado.
I "mile high city" (Denver ligger på 1600 m.ö.h.) snöade det ymnigt.
Tystnaden spräcktes av det råmande loket, P42DC loken har tågvärmegeneratorn kopplad till huvudmotorn och det lok som levererar HEP (Head End Power = tågvärme) måste gå på högt varv även vid stillastående. Avgasplymen anas mot den gråa himlen.
Lite färg som omväxling, Ski Train går sedan 1940 mellan Denver och Winter Park högre upp i klippiga bergen och har en "tolkning" av Rio Grandes gula färgsättning.
Bunkring från tankbil under uppehållet.
Bagagelossning. Incheckat bagage hämtas ut i stationshuset (men det här är nog handbagage).
Denver är sedan 1994 åter begåvat med en spårväg.
Om man tar gångtunneln från stationshuset under spåren och upp på andra sidan så hittar men ändhållplatsen för linje C och E.
Men eftersom det var lördag gick inte linje C, annars går linjerna i 15 eller 30 minuterstrafik. Nätet är större än man tror när man tittar på kartan, linjerna har en körtid på 30 - 40 minuter och det är ganska mycket "tåg i gatan" över det hela. Light Rail tillämpar en zontaxa med fyra zoner, biljett köps i automat på stationerna. Nyligen har en plan en större utbyggnad av nätet och införande av comuter rail antagits, den största kollektivtrafiksatsningen i USA påstås det.
Insidan av en Denvervagn, ganska trist men..
..helt, rent och hyfsat bekvämt. Dessa stora tunga tyskbyggda/tyskkonstruerade höggolvsvagnar går bra i spåret (Siemens USA:s standardvagn, motsvarande en tysk stadtbahnvagn).
Tillgängligheten löser man med en kort högplattform (USA är ett föregångsland när det gäller tillgänglighet för funktionshindrade, all kollektivtrafik ska vara tillgänglig på något sätt).
Men istället för att åka spårvagn hyrde vi en bil och åkte upp i bergen till Rocky Mountains national park (det blev en provtur med spårvägen senare på kvällen). Vacker natur, men nära diket upplevelsen (djupa diken på ena sidan vägen liksom) efter att ha mött plogbilen kunde jag ha varit utan. Faktiskt en anledning att åka tåg istället för att köra på ovana ställen.
Rocky Mountains national park
Gott om spektakulär natur och riktigt kallt, på natten var det nedåt -14 F ( typ -25 C) i Denver och så hade det varit i en vecka. Vår hyresvärd trodde inte på global uppvärmning...
En typisk amerikansk stadsbuss. Söndag morgon blev också tidig, iväg och lämna tillbaks hyrbilen och stressa ner till Union Station, men eftersom tåget var en timme sent han vi med en promenad på stan.
En brutalt stor elhybridbuss på..
..16:th street FREE Mall Ride. Gratisbussar sextonde gatan som är..
..den stora shoppinggatan (gågata), men en söndagmorgon är det lugnt. Ganska snyggt spårvagnssubstitut.
Och tillbaks till Denver Union Station för att fortsätta med California Zephyr upp i klippiga bergen.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15