Go West!
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i januari - februari 2007 och texten är från 2007 - 2008.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15
Street cars i San Francisco
Fortsätter med några San Franciscobilder till, den här gången de klassiska spårvagnarna på linje F.
I bakgrunden San Francisco - Oakland Bay bridge som en gång trafikerades av interurbans, mer om det nedan.
Förutom MUNI metron har San Francisco en klassisk gatuspårväg som trafikeras med museala vagnar, linje F.
Linje F börjar i Castro, gaystadsdelen framför andra.
Linjekarta för line F
Därifrån går den i Market street ovanpå metrotunneln i hela dess längd (norr om Castro ligger Twin Peaks tunneln och den kör man inte ovanpå så lätt 🙃).
Market street tunneln invigdes 1980 och två år senare flyttades den sista linjen ned, men spåren på ytan fick ligga kvar otrafikerade. 1983 började man köra museitrafik på Market streets oanvända ytspår sommartid. Senare bestämde man sig för att återöppna spårvägen i gatuplanet, och 1995 infördes reguljär trafik på linje F Transbay Terminal - Castro efter omfattande spårbyten.
Resandet ökade 43% jämfört med den trådbusslinje som linje F ersatte. Det är snarast problem med för många bussar och spårvagnar på Market Street så att det blir köbildning vid hållplatserna. Hållplatser finns enligt tradition vid vart annat gathörn och trafiksignalerna är ställda så att det ska bli rött strax innan spårvagnen/bussen kommer och grönt igen efter hållplatsuppehållet, men om man får en/två andra vagnar framför sig på hållplatsen fastnar man. Eller om man håller för låg fart mellan hållplatserna, eller om... Aktiv signalprioritering finns inte (det skulle för övrigt knappt vara möjligt med så tät trafik) och trots egna körfält kan det bli segt. Men ska man mer än några hållplatser och har bråttom kan man ju alltid gå ned i underjorden och ta MUNI metron eller BART.
Transbay Terminal är idag en bussterminal för bussar till East Bay (Oakland), men var ursprungligen Key Systems terminal för interurbanspårvagnar som gick på egen banvall med strömskena och hyttsignaler likt Stockholms tunnelbana på det undre planet av San Francisco - Oakland Bay Bridge (1936) och sedan grenade ut sig på gatuspår/egen banvall med kontaktledning i Oakland. Southern Pacific och Sacramento Northern körde också interurbans över bron tills persontrafiken las ned 1941. Key Systems interubantrafik fortsatte till 1958 sedan konverterades bron till ren bilbro i två plan.
Bildlänk, Key System
Wikipedia om Key System
Fler bilder
Jordbävningen Loma Prieta 1989 skadade den hatade Embarcadero freeway, som gick i två upphöjda plan här framför Ferry Building, så pass att den aldrig återuppbyggdes. Istället beslutade man att rusta upp gatumiljön längs Embarcadero och förlänga spårvagnslinje F förbi Ferry Building och..
Removing Freeways - Restoring Cities
..längs Embarcadero till..
..turist- och nöjes kvarteren i..
..Fishermans Warf.
Tidreglering vid ändhållplatsen.
När linje F öppnades 1995 köpte MUNI 17 begagnade PCC vagnar från Philadelphia, PA som "tillfälligt" ställt in stora dela av spårvagnstrafiken något år tidigare.
Vagnarna målades i olika trafikbolag som kört PCC vagnars färgsättning, alla olika. 1060 är målad i Philadelphias silvriga originalfärg.
Cincinnati gul i San Francisco förort.
Före detta Philadelphia PCC vagn från insidan. Mycket trivsamma vagnar att åka.
Förutom att köpa 17 vagnar från Philadelphia renoverades tre av MUNIs tvåriktnings PCC inför öppnandet av F-line 1995.
MUNI var sena att köpa PCC vagnar och dessa är ur den första serien om tio PCC vagnar byggda för MUNI 1948, det är riktigt stora vagnar så smeknamnet "Big tens" är inte så konstigt. 1951 köpte MUNI 25 nästan lika stora enriktningsvagnar vilket blev de sista PCC vagnarna som byggdes i USA. Utöver dessa köptes 70 begagnade vagnar från St. Louis 1957 så totalt hade MUNI drygt hundra PCC vagnar för trafiken. Efter att spårvägstrafiken lagts om till Market Street tunneln 1982 ställdes MUNIs PCC vagnar av eller såldes och det är bara de tre Big ten vagnarna som används på F-line idag.
Inför förlängningen av F-line till Fisherman's Wharf behövdes fler vagnar och elva Peter Witt vagnar köptes från Milano 1998. Förutom de enmansbetjänade PCC och Peter Witt vagnarna kör man sommartid med museivagnar som kräver konduktör, främst mellan Fisherman's Wharf och Ferry Building. Föreningen Market Street Railway har även ett litet museum och shop vid Ferry Building.
Market Street Railway
Milanovagnarna är lite mer bullriga och lite mindre bekväma än PCC vagnarna, men deras gammalmodiga träinredning verkar uppskattas av resenärerna.
Förarplats i Peter Wittvagn. Fällstolen kan anas på förarhyttsväggen men denna förare verkade liksom många andra föredra att så och köra. Vagnarna har luftbroms som driftsbroms och förarventilen syns vid förarens armbåge, den stora direktströmskontrollern sitter till vänster och syns inte. OBS blocket med typiskt amerikanska "transfers" (biljetter för övergång till annan linje) i sidorutan!
Trots att vagnarna är byggda 1928 hänger de väl med i trafikrytmen liksom de "moderna" PCC vagnarna från 40 talet. Däremot är den moderna tidens krav på tillgänglighet ett problem för både PCC och Peter Witt vagnarna med deras höga golv.
Den "normala" delen av hållplatserna är låg i kantstenshöjd.
Men i änden av hållplatsen finns en rullstolsramp (Finns det barnvagnar i USA?).
När en rullstol ska av eller på kör man fram till rullstolsrampen och så får föraren lägga ur en aluminiumramp..
..och hjälpa den rullstolsburne av.
Det är inte särskilt smidigt och det hela tar en liten stund så..
..under tiden har vagnen bakom hunnit ikapp. Så i proceduren ingår att ropa upp trafikledningen som ber vagnen bakom köra sakta, men arrangemanget är nog simplare och robustare än att förse de museala vagnarna med rullstolslyftar. Gissar att problemet blir aktuellt här hemma också om man vill köra museivagnar på en framtida reguljär Djurgårdslinje, någon som har en bättre lösning?
F-lines vagnar bor i Geneva vagnhall tillsammans med museivagnarna, linje M (Balboa Park/San Jose & Geneva) vänder genom vagnhallen så det är enkelt att ta sig dit. Ut och inkörning till vagnhallen sker annars via J-lines spår.
Att ordna att besök den officiella vägen verkade svårt så jag gjorde det den förenklade vägen, knatade med bestämda steg in genom grindarna och fram till närmats person i blåkläder och presenterade mig som kollega från Sverige. Efter ett intressant samtal om spårvagnar, arbetsvillkor och svenskt socialförsäkringssystem tyckte han det var dags att fortsätta felsöka elsystem. - Använd huvudet, och om något händer har jag inte sett dig...
MUNI har köpt 11 PCC vagnar från Newark (i trafik där till 2001) som fått en mindre upprustning (Philadelphiavagnarna fick en större revision) för trafik på F-line. I februari 2007 när jag var där var de avställda pga kabelfel, kablaget är original sedan 1940 talet...
Förarplats med modern "fare box" i före detta Newark PCC vagn.
Vagnarna har fått GPS och VTAG växelomläggning.
Newark vagnarna skulle egentligen inte fått någon invändig upprustning, men de blev uppmålade ändå.
Rullstolsplats i fd. Newark PCC.
Som jämförelse inredningen i en "gammelvagn"..
..och förarplatsen. Ingen av museivagnarna var i trafik vid mitt besök.
Det är en imponerande "museitrafik" på linje F, den dagliga trafiken är tät och resenärerna många och inte bara turister. De stora men enmansbetjänade PCC och Peter Witt vagnarna ger dessutom rimliga driftskostnader och låga kapitalkostnader. F-line är helt klart ytterligare en anledning att åka till San Francisco!
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11 Del 12 Del 13 Del 14 Del 15